SlösO: Kräv pengarna tillbaka eller avgå

Trots kännedom om fel, fusk och oegentligheter har Kiruna kommun inte krävt tillbaka en enda krona för det havererade badhusbygget. Överfakturering, byggfel och misstänkta lagbrott har dokumenterats – men i stället för att vidta rättsliga åtgärder mot dem man själv utpekat som ansvariga har kommunledningen satt sitt hopp till skattekollektivet via staten och LKAB. Slöseriombudsmannens uppmaning till kommunledningen är tydlig: sluta be skattebetalarna om mer pengar – och kräv tillbaka det som slösats bort. Eller avgå.

Notan för badhusbygget i Kiruna är uppe i nära 1,4 miljarder. Det motsvarar 685 miljoner glas mjölk, över hundratusen hjärtstartare, flertalet nya LSS-boenden eller en by av förskolor. Saker som man tidigare sparat in på för att finansiera badhusbygget. Slår man ut kostnaden på befolkningen så motsvarar det 60 000 kronor per person: 121 spaentréer på det familjeägda hotellet Camp Ripan eller 51 nätter med hotellfrukost på Elite Hotels spa – för varje person som bor i kommunen.

Från början var kostnadskalkylen för det nya badhuset 550 miljoner kronor, vilket innebär att fördyringen hittills uppgår till 820 miljoner kronor. Det senaste tillskottet på 120 miljoner kronor tas ur den kommunala investeringsbudgeten.

Vad man ska spara in på för att finansiera det beslutet vill kommunalrådet Mats Taaveniku (S) inte svara på, men i en intervju med SVT säger han sig vara av den bestämda åsikten att kommunen inte ska ta ensamt ansvar för fördyringarna och att man hoppas få pengar tillbaka ”utifrån den juridiska processen”. Men förutom en stämning mot kommunen så pågår det ingen juridisk process kopplad till badhusbygget.

Trots kännedom om oegentligheter och misstänkta lagbrott har kommunen – som de senaste två åren betalat externa jurister 8,6 miljoner kronor för arbete med badhusbygget – inte krävt en enda krona tillbaka av någon av de motparter de själva pekat ut som ansvariga för haveriet. Det framgår av fakturor, interna mötesdokument och utredningar som jag har tagit del av. 

Ekonomisk kris och havererade projekt

Kiruna befinner sig i en ekonomisk kris och är en av de högst belånade kommunerna i Sverige. Idag har Kiruna en låneskuld på tre miljarder kronor, motsvarande över 130 000 kronor per invånare. För att finansiera badhusbygget och de löpande kostnaderna har man sparat in på hjärtstartare, mjölk till skolbarn, efterrätterna på äldreboenden och pausat bygget av såväl en förskola som ett LSS-boende. Under perioder har det varit så pass illa att kommunen lånat pengar till personalens löner. 

Då har badhuset knappt börjat belasta den löpande ekonomin ännu, som redan tyngs av tidigare fiaskon: 

Situationen beror på bristfällig hantering av i stort sett samtliga projekt. Man bygger mer än vad infrastrukturen och den ekonomiska basen tillåter, och har gjort sig beroende av staten och LKAB för att finansiera underskottet. Nya Raketskolan kostade 250 miljoner kronor att bygga och drabbades direkt av fuktskador som sedan utvecklades till omfattande mögelskador och så sent som förra året innebar nya merkostnader i miljonklassen. Förstudien av det nya sjukhuset kostade LKAB 20 miljoner kronor och deras erbjudande om att bygga ett sjukhus för tre miljarder får mothugg av regionen som vill att det ska kosta 16 miljarder kronor. För sjätte året i rad läcker det in vatten i Kirunas nya stadshus som kostade 700 miljoner kronor att bygga. 

Alla skyller på varandra

I Kiruna har det närmast blivit en sport att skylla ifrån sig. Vems ansvar är det att badhusbudgeten spruckit till den grad att man “tvingats” spara in på kärnverksamheten? Någon annans, är svaret – alldeles oavsett vem du frågar.

Medialt har det skandalomsusade bolaget We Group blivit hårt kritiserat för att badhusbygget fördyrades med 250 miljoner kronor under deras ledning. Men sedan de lämnade över projektledningen till kommunen har kostnaderna ökat med ytterligare 570 miljoner kronor. 

Antingen är det projektledningen och politikens fel – och i sådana fall borde de avgå, eller så är det entreprenörernas fel – och i sådana fall borde pengarna krävas tillbaka.

Gjorde ingenting – trots kännedom om oegentligheter

2022 genomfördes en extern granskning om varför badhusbygget blivit dyrare. Ingen enskild syndabock pekades ut, men man konstaterade att huvudprojektledaren We Group saknat incitament att hålla nere kostnaderna – och brister i underlaget till den löpande räkningen med byggbolaget Peab.

Av mötesprotokoll som jag har tagit del av framgår att kommunen under flera års tid fört så kallade ”dialogmöten” med entreprenörerna – möten som i praktiken haft karaktären av informella förhandlingar om ansvar och kostnader kopplade till badhusbygget. Förhandlingar som kommunen, och därmed skattebetalarna, gått förlorande ur.

I ett mötesprotokoll från den 31 januari 2023 skriver kommunen att man anser att PEAB levererat otillräckliga underlag för en produktionstidsplan och att förseningar samt kostnadsökningar har uppstått, varav vissa kunde ha undvikits. Man påpekar att badhusbygget har blivit dyrare än jämförbara projekt och att det finns indikationer på medvetna fel hos underentreprenörer. Parterna är oense om vidtagna åtgärder för avvikelser från bygghandlingarna är tillräckliga, och kommunen anser att PEAB har ansvar för vissa fördyringar och förseningar.

Misstankarna som noterades i mötesprotokollet bekräftades senare av KPMG, som i maj 2023 levererade en granskning av Peabs underleverantörer till kommunen. På grund av bristfälligt underlag hade de bara kunnat granska 3 av 9 underentreprenörer, men ändå hittat en mängd allvarliga brister – däribland systematiska felaktigheter som “kan indikera medvetna fel i syfte att vilseleda vid eventuella myndighetskontroller”.

Drygt en månad efter mötet – där kommunen hållit PEAB och dess underleverantörer ansvariga för både förseningar och fördyringar – avslutade kommunen avtalet med We Group och tog själva över projektledningen. I efterföljande möte i april ville PEAB “sätta streck för det som hänt tidigare” och godkänna de upparbetade kostnaderna som fram till dess hade hållits inne.

Den uppfattningen delades inte av kommunens nya projektledare, som meddelade att det fanns ”ett antal punkter” som PEAB inte skulle få betalt för. Liknande brist på samsyn mellan kommun och entreprenör återfinns i anteckningar från dialogmöten med Caverion.

Av efterföljande mötesprotokoll framgår att saken fortsatte diskuteras fram till augusti samma år, då kommunen nått en ”samsyn” med PEAB:s koncernledning. Trots att oegentligheter konstaterats i minst två rapporter så valde kommunen alltså att träffa en överenskommelse med PEAB – efter samtal med dess koncernledning.

Frågan trappades upp från projektnivå, via PEAB:s regionansvariga, hela vägen till koncernledningen. I protokollen från de så-kallade ”dialogmötena” framgår det att återkrav från bland annat PEAB diskuterats under flera års tid – vilket sedermera utmynnade i en ”samsyn” parterna emellan. Redan när dessa möten inleddes uppgick enbart förseningsviten för två av aktiviteterna i projektet till hundratals miljoner. Därtill finns omfattande dokumentation om allvarliga brister: felaktigt loggade arbetstider, överfaktureringar, fördyrningar, byggfel, dubbelfaktureringar och fakturor kopplade till redan kända fel. Men man drog ett streck över det.

Det är dags att kräva pengarna tillbaka

Trots att kommunen pekat ut flera motparter – We Group och Caverion, såväl som PEAB som dess underleverantörer – som ansvariga för kostnadsökningarna och förseningarna så har man hittills inte krävt en enda krona tillbaka av någon, men lagt 8,6 miljoner kronor på juridisk konsultation. 

Under perioden som We Group var projektledare så fördyrades badhusbygget med 250 miljoner kronor, och de har – sannolikt med rätta – fått utstå medial kritik och pekats ut som ansvariga av såväl kommunen som TV4. Men sedan projektledningen togs över av kommunen har kostnaderna ökat med ytterligare 570 miljoner kronor – för vilket ingen ställts till svars. 

Men någon måste vara ansvarig. Antingen är det kommunen eller så är det de anlitade.

Genom att be LKAB och staten om mer pengar har kommunalrådet Mats Taaveniku (S) gjort det enkelt för sig. Det är dags att sluta be om mer – och istället kräva tillbaka det som bestulits skattebetalarna. Eller avgå tillsammans med den kommunala projektledningen. 

Philip Syrén
Slöseriombudsmannen