Jan Guillou förlorade i kammarrätten
Jan Guillous förlust är lika rimlig som skattesatsen är orimlig
Jan Guillou har återkommande hävdat att höginkomsttagare som han själv betalar för lite skatt. Han har också gjort gällande att han för egen del sedan länge ”skatteplanerar” på ett sätt som syftar till att få betala högre skatt än lagen kräver. Mot den bakgrunden torde fler än vi ha blivit förvånade över Jan Guillous kolumn i Aftonbladet den 19 januari 2020 med rubriken ”Jag kommer att vinna mot Skatteverket – och de vet om det”. I kolumnen berättade författaren att Skatteverket påstår att hans aktiebolags författeriverkstad är en vinterbonad permanentbostad som de tänker förmånsbeskatta honom för samt att han påförts särskild tittarskatt på de konstföremål som finns i verkstaden. Han uppgav att han skulle överklaga beskattningen av verkstaden och att han skulle komma att vinna i förvaltningsdomstolarna. Att han skulle komma att vinna upprepade han segervisst i en intervju i tidningen fPlus. Han uppgav också att han under det följande året tänkte sänka sin egen skatt ”med ett par miljoner” för att täcka alla kostnader för revisorer och skattejurister som han då hade framför sig. Vi antar att han menade att detta skulle åstadkommas genom någon form av laglig skatteplanering.
Vi begärde ut det beslut som Jan Guillou hade ondgjort sig över, och om kolumnen i Aftonbladet var förvånande så var det ingenting i jämförelse med beslutet. Av beslutet framgår att författarens bolag äger en 174 kvadratmeter stor villa i Roslagen och att författaren bor där på heltid under sex månader om året. Författarens bolag har också inrett villan med inventarier (möbler, konstföremål etc.) för sex miljoner kronor och därutöver placerat inventarier för ytterligare sju miljoner i författarens lägenhet på Östermalm. Vidare hade bolaget bekostat både badrumsrenovering och hemförsäkring för ett annat fritidshus – som författaren ägde privat. Och Guillou hade inte nämnt något av detta i vare sig sina egna eller bolagets deklarationer.
Skattejuridiken är ofta komplicerad på gränsen till det parodiska och som skattejurist bör man ofta låta bli att uttrycka sig tvärsäkert. I det här fallet ansåg vi dock utgången vara så självklar att vi redan i februari 2020 fann anledning att skriva en artikel med rubriken ”Därför kommer Jan Guillou förlora mot Skatteverket” där vi helt enkelt förklarade vad som gäller juridiskt.
Som förutsett förlorade Jan Guillou i förvaltningsrätten. Att det skulle bli förlust även i kammarrätten var, om möjligt, ännu mer självklart efter att kammarrätten – på författarens begäran – den 29 maj 2023 hållit muntlig förhandling i målet. Under förhandlingen framhöll Skatteverket att endast två av rummen i den stora villan är dedikerade till skrivandet och att den närstående person som författaren under förhandlingen valde att benämna som ”hans förläggare” sover över i författeriverkstaden mellan fredag och söndag under de sex månader om året som författaren praktiskt taget befinner sig där på heltid. Invändningen från den ena av Jan Guillous två jurister om att arbetare på oljeborrplattformar i Nordsjön inte förmånsbeskattas för att de sover över på plattformarna torde därefter ha haft ungefär lika stor relevans för utgången i målet som den undervisning som Jan Guillou gav lagmannen och rättens övriga ledamöter om hur den svenska kultur- och skattepolitiken såg ut på 1970-talet eller för all del författarens redogörelse för hur imponerade tyska filmbolagsdirektörer blir av sådana afrikanska jakttroféer som Guillou förvarar i författeriverkstaden.
Kammarrättens dom meddelades den 16 juni 2023 och utgången kan rimligen inte ha förvånat någon som besitter grundläggande insikter om skattesystemets uppbyggnad. Det kan möjligtvis förhålla sig på ett annat sätt i romanernas värld, men i verkligheten är det i ett någorlunda utvecklat skattesystem helt enkelt otänkbart att ett aktiebolag ska kunna tillhandahålla bolagets ägare en oinskränkt möjlighet att disponera en stor och lyxinredd villa utan att det uppkommer en skattepliktig förmån. Om det hade varit möjligt att undgå beskattning för en sådan bostad genom att hänvisa till att man under halva året dagligen utför ett antal timmars skrivbordsarbete där hade antalet privatägda bostäder i landet varit radikalt färre.
Företag skapar arbete och välstånd och utgör grunden för välfärdsstaten. Företagare tar typiskt sett enorma privatekonomiska risker jämfört med anställda, men behöver ofta lämna ifrån sig långt över hälften av det som tjänats in i ren skatt. Påståenden om att skatten för en småföretagare som startar aktiebolag ”blir 20 procent” dyker upp med jämna mellanrum men har noll och intet med verkligheten att göra. Det finns enligt vår mening ypperliga skäl att sänka skatten på företagande, men det bör förstås göras genom generella skattesänkningar och inte genom att lyxinredda villor ska bli skattefria.
Erik Wiger och Magnus Bodö
Skattejurister på Skattebetalarnas Förening
Läs mer i artikeln som Skattebetalarnas jurister skrivit i tidningen Fokus.
