Stoppa välfärdsbrottsligheten

DEBATT Förra veckan överlämnade utredaren Lars-Erik Lövdén betänkandet ”Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra” till regeringen. Utredningen gör en översyn av statens förmåga att stå emot organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet och konstaterar att myndigheter har otillräckliga förutsättningar att bekämpa detta. Bara de anmälningar om brott mot bidrags- och ersättningssystemen de senaste åren omfattar 600 miljoner kronor. Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket menar att detta bara är toppen av ett isberg och gör bedömningen att mellan 10-20 miljarder försvinner årligen. Det duger inte!

Vid presentationen av betänkandet medgav socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att det i grund och botten handlar om medborgarnas förtroende för att de gemensamma resurserna går till rätt saker. Det är en glädjande insikt. Dränaget av skattepengar – som borde ha stannat i medborgarnas fickor eller använts i välfärden – är i sig oacceptabelt. I förlängningen riskeras medborgarnas förtroende för skattekontraktet, den ömsesidiga relationen mellan staten och medborgaren som skattebetalare, att urholkas.

Många uppfattar med rätta att det idag finns ett skattegap. En diskrepans mellan hur mycket som betalas in i relation till vad det offentliga levererar. När skolan brister och polisen inte beivrar brott samtidigt som det regelbundet rapporteras om att skattepengar försvinner i svarta hål på grund av obefintlig eller bristande kontroll så eroderar det offentligas legitimitet.

Det är ingen hemlighet att Sverige står inför stora utmaningar som sätter den offentliga sektorns resursanvändning i fokus. Konjunkturinstitutet bedömer att skatterna kommer att behöva höjas rejält om välfärden ska bibehållas på dagens nivå. Men då utgår man ifrån att inga effektiviseringar och prioriteringar kan göras, inga pengar kan sparas in på annat håll och inga system stramas upp. Det håller inte.

Det går uppenbarligen gå att spara in upp till 20 miljarder kronor om året på att stoppa bidragsbrott inom välfärdssystemen. ESO har konstaterat att det finns en besparingspotential inom områdena grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg på 23 miljarder. Svenskt Näringsliv uppskattar potentialen till 40 miljarder. I vår egen granskning har Skattebetalarna funnit en besparingspotential på upp till ytterligare 18 miljarder inom kompletterande kommunal verksamhet. Från statligt håll kan stora summor sparas genom effektivisering av exempelvis myndigheter med tveksam leverans, såsom Arbetsförmedlingen och inte minst MUCF som visat sig vräka ut miljontals kronor av skattebetalarnas pengar i bidrag till föreningar som varken har aktivitet eller fungerande organisation. Det duger alltså inte att ständigt ropa efter högre skatter när det så tydligt finns enorma besparingar att göra på slöseri och ibland ren kriminalitet.

Svenskarna tillhör världens högst beskattade folk. Om Sverige ska fortsätta vara ett välfungerande land där medborgarna har förtroende för det offentliga måste arbetet mot slöseri med skattepengar prioriteras och välfärdsbrottsligheten stoppas. De svenska skattebetalarna ska inte behöva nöja sig med en bristande leverans samtidigt som de ser sina surt förvärvade slantar hamna i fickorna på kriminella organisationer eller för den delen inom områden som står långt utanför välfärdens kärna.

Christian Ekström, vd Skattebetalarna

Debattartikeln publicerades i UNT den 28 maj och går att hitta här

Betänkandet ””Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra” går att hitta här