Slöseriombudsmannens uppmaning till politikerna i Borås: ”Sluta leka företagare!”

Glädjekalkyler, misslyckade räddningsinsatser, spräckta budgetar, förskönade siffror och ekonomiskt vansinne. Efter att kollat igenom 26 årsredovisningar konstaterar Slöseriombudsmannen att det inte är första gången som skattebetalarna får stå för notan när politikerna i Borås ska “rädda” den kommunala djurparken. 

“När skall politikerna i Borås tröttna på att skjuta till pengar till Borås djurpark?” frågade sig en insädarskribent i Göteborgs-Postens redan 1995, efter att kommunen skjutit till 3,2 miljoner kronor för att kompensera förlusten. Sedan dess har politikerna i Borås skjutit till ytterligare en kvarts miljard i djurparken som hittills inte gått med vinst ett enda år.

Bevisligen har de inte tröttnat ännu – för nu är de på god väg att skjuta till ytterligare en kvarts miljard i ett (sista?) försök att “rädda” den kommunala tillika krisande djurparken. Men innan beslutet fattas på kommunfullmäktige borde de ställa sig en enkel fråga:

“Hade jag gjort det här med mina egna pengar?”

Glädjekalkyler och tvivelaktiga antaganden

Beslutet att gå vidare med jättesatsningen grundar sig på glädjekalkyler och en rad diskutabla antaganden, som djurparken betalat 78 750 kronor för att låta ett analysföretag producera. Materialet som legat till grund för beslutet kallas “masterplan” och presenterades för kommunalråden i maj. 

I beslutsunderlaget antas den enorma kapitalinjektionen bland annat leda till: 

• En stabil och mer hållbar ekonomi
• Ökade skatteintäkter (!)
• 80 000 fler betalande besökare

Den första punkten skriver jag under på! Vilket företag hade inte fått en “stabil och mer hållbar ekonomi” genom ett tillskott på 260 miljoner kronor? 

Men tillåt mig att tvivla kring de två senare. Annat än svävande antaganden om “turistekonomiska effekter” (som likt vätgasdagiset i Mariestad skulle locka till hotellnätter) finns det ingenting i denna masterplan som tyder på att så skulle bli fallet. Tvärtom lär ytterligare skattedopade investeringar i den kommunala djurparken närmast garantera skatteförluster.

Antagandet om att det skulle bli 80 000 fler betalande besökare baseras på en enkätundersökning, där man frågat människor hur villiga de vore att besöka Borås Djurpark idag respektive om den såg ut som i deras utopiska, till synes AI-genererade, framtidsvision (och erbjöd allt det där politikerna nu vill satsa 260 miljoner kronor på). 34% sade sig “sannolikt” vilja besöka den nuvarande parken, medan hela 64% sade sig vilja besöka den framtida.

Det är en minst sagt svag analys som ligger till grund för det nyväckta hoppet om den extremt olönsamma djurparkens framtid.

Skatteplanering räddade djurparken

Borås Djurpark har aldrig gått med vinst. Inte ett enda år. Ett vanligt företag hade, av lätt begripliga skäl, gått i konkurs för länge sedan – men eftersom politikerna i Borås leker företagare med andras pengar så har man inte behövt bry sig om lönsamhet. Det traditionsenliga underskottet finansieras nämligen med hjälp av ett koncernbidrag motsvarande förlusten. 

1997 bildade Borås en bolagskoncern som hade som ett av sina främsta syften att kunna överföra vinster mellan dotterbolag utan att betala statlig skatt. Vinsterna från de kommunala energi- och parkeringsbolagen skulle gå till att mätta lejon, elefanter och andra fyrfotingar i den kommunala djurparken. 

“Att driva en djurpark av den här storleken har sitt pris. Det kan aldrig gå med vinst”, sade den dåvarande VD:n år 2001, som menade att man inte får stirra sig blind på siffrorna. Han fick väldigt rätt.

Sedan dess har djurparken gått med 245 miljoner kronor i förlust och elnätskunderna fortsatt betala för apornas bananer, även om det blivit svårare med åren. Runt år 2020 började elnätsbolagets resultat att vika – och koncernbolaget är extremt skuldmättat efter stora VA-satsningar.

Misslyckade räddningsinsatser

Genom åren har otaliga försök att ”rädda” Borås Djurpark gjorts. På 90-talet skulle ekonomin räddas av Afrika. Parkledningen ville köpa in fler afrikanska djur och bygga upp en hel kenyansk by. Men att bli ”Sveriges första Afrika” räddade inte djurparken från förluster.

Det gjorde inte heller efterföljande investeringar i en “spektakulär” bro, tematiserade lekplatser, björnanläggning, vattenleksanläggningar, elefanthus, ”Simbaland”, en scen, maskot, aphus, nya djurarter, en stugby, savannarestaurang, sjöbjörnshus eller ens den nya dinosaurieparken.

Försöken att göra djurparken lönsam har misslyckats år efter år, och förklarats med mer eller mindre märkliga ursäkter. 2012 var det den kalla påskens fel, 2013 var det solens fel, 2014 var det regnets fel, 2018 var det den kalla vintern och den varma sommarens fel. Och sådär fortsätter VD-brevet i årsredovisningarna, år efter år, varvat med diverse naiva framtidsinvesteringar och udda skryt. Men att Ola-Conny och Morgan besökte djurparken, familjefilmen “Monkey” spelade in några sekvenser i parken eller att man vann lokaltidningens marknadsföringstävling (två år i rad!) ledde aldrig till lönsamhet.

“Vi har fått en fin respons från våra besökare på vår dinosauriepark. Detta kan man med facit i hand anse som en mycket god investering” skrev VD:n i årsredovisningen samma år som man gick 13,9 miljoner kronor back och tog emot 20,2 miljoner kronor i koncernbidrag. Sett till besöksantalet året därpå blev dinosaurieparken heller ingen succé. Antalet gäster minskade med 16 000 stycken. 

Förskönade besökssiffror

På tal om besökare ska siffrorna tas med en rejäl skopa salt. Vid en närmare titt på besökssiffrorna i årsredovisningarna blir det nämligen plågsamt tydligt att kommersialism och ekonomisk hållbarhet aldrig varit relevant när man lekt företag med andras pengar.

Först 2019 började man räkna betalande gäster. Dessförinnan räknades skolbarn, konferensgäster och andra ické-entrébetalande besökare in i statistiken, vilket av allt att döma gett förskönande siffror och i praktiken meningslösa jämförelsetal under två decennier tid. När man gick över till att räkna betalande besökare försvann 59 660 personer ur statistiken för år 2019, vilket indikerar att besökssiffrorna varit kraftigt upplåsta.

Återkommande hänvisning till ”ökade” besöksantal kan tvärtom gjort lönsamheten sekundär och gett incitament till minskade intäkter: desto fler gäster, desto skrytigare VD-berättelse. Det ekonomiska spelar liten till ingen roll när förlusterna systematiskt kompenseras av bidrag finansierade av ett fåtal vinstgenererande kommunala verksamheter.

260 miljoner ska rädda djurparken

Men den här gången kommer det gå! Nu ska nya pingviner från Afrika (känns det igen?) och en stor äventyrsvärld med Simbatema (återigen) rädda djurparken. Bygget kommer kosta över en kvarts miljard, och kräver ett ja från en majoritet av politikerna i kommunfullmäktige.

I stället för ett direkt koncernbidrag är konstruktionen nu ett lån. Ett lån som kommer påverka såväl bolaget som stadshuskoncernens ekonomi kraftigt. Den här gången krävs det att man arbetar “aktivt för en ökad omsättning och ett starkare resultat” står det i förslaget som kommunstyrelsen tog del av under förra veckan. 

Definitionen av galenskap är att göra samma sak gång på gång, men förvänta sig ett annat resultat. Ändå fortsätter Borås politiker att leka företagare med andras pengar.

Om inte lokalpolitikerna tar sitt förnuft till fånga. Ännu är det inte försent – och inför nästa kommunfullmäktige borde politikerna ta sig en rejäl funderare:

Om det vore en så affärsmässigt briljant idé som de beställda kalkylerna indikerar så står de privata intressenterna antagligen redan på rad i väntan på att satsa sina egna pengar på denna framtida succé. Djurparken lever således kvar och era skattebetalares pengar kan i stället gå till kärnverksamhet eller stanna i deras plånböcker (så de har råd att t.ex. gå på djurpark!).

Om inte, varför ska skattebetalarna återigen stå för notan när det återigen misslyckas?  

Philip Syrén

Slöseriombudsmannen