Respektavståndet mellan lön och bidrag minskar
Respektavståndet mellan lön och bidrag minskar när ersättningar skrivs upp med inflationen och lönerna inte följer med. Men hur mycket lönar det sig egentligen att arbeta? Hur stort är egentligen respektavståndet? Och vad betyder det?
Respektavståndet är en term som ofta används när man försöker beskriva skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta. Den är vanligt förekommande när man diskuterar pensioner och handlar då om den ekonomiska skillnaden mellan att ha arbetat ihop en egen pension baserad på sin tidigare lön och att få garantipension.
Bidragstak kan öka respektavståndet
Men respektavstånd är relevant även när vi diskuterar den ekonomiska situationen för människor i arbetsför ålder. Respektavståndet är viktigt för att både skapa incitament för människor att arbeta, och för att upprätthålla ett förtroende för det offentliga. Blir avståndet för litet blir det helt enkelt inte tillräckligt lönsamt att arbeta. Med andra ord är begreppet högaktuellt nu när regeringen bestämt sig för att utreda någon form av bidragstak för att begränsa hur stora bidrag man kan få.
Bidrag och ersättning – och hur mycket får man?
Olika typer av ersättningar och bidrag ger av naturliga skäl olika nivåer av ekonomiskt stöd. För enkelhetens skull skiljer vi här på ersättningar som man fått tillgång till genom arbete (som arbetslöshetsersättning, a-kassa, och sjukpenning) och bidrag man har rätt till oavsett om man har arbetat eller inte (exempelvis ekonomiskt försörjningsstöd och sjukersättning).
Den som har rätt till a-kassa får en ersättning på 80 procent av sin tidigare lön, men med ett tak på maximalt 26 400 kronor per månad före skatt (ersättningen går att komplettera med privata försäkringar till en högre nivå). Det förutsätter att man varit medlem i a-kassan och arbetat tillräckligt länge och mycket för att ha rätt till full ersättning. Den som inte varit medlem eller arbetat tillräckligt för att bygga upp sin ersättning kan i stället få en grundersättning på 11 220 kronor per månad. För sjukpenning, det man har rätt till om man är sjuk och därmed borta från sitt arbete, är taket också 80 procent av lönen, men maximalt strax under 35 000 kronor i månaden. Dessa ersättningar har alltså sin tidigare lön som grund för vilken ersättning man får.
Sjukersättning utgår till den som har en permanent nedsatt arbetsförmåga och utgår som högst till drygt 21 000 kronor per månad före skatt.
Den som i stället får ekonomiskt försörjningsstöd från kommunen får en ersättning som utgår från den av staten uppsatta riksnormen. Den varierar beroende på om man är ensamstående eller sambo, och om man har barn (och vilka åldrar barnen har). Som exempel kan vi ta riksnormen (2023) för ensamstående vuxen som är 3 490 kronor i månaden för personliga kostnader och 1 130 kronor i månaden för hushållskostnader. Detta ska täcka mat, kläder, hygienartiklar, förbrukningsvaror, dagstidning och telefon. I detta ingår inte boendekostnader, utan det beräknas separat.
Kommunerna gör sedan individuella bedömningar för övriga kostnader när behov uppstår, för exempelvis tandvård. För barn varierar riksnormen från 2 210 kronor per månad till 4 430 kronor per månad, beroende på ålder. För att ekonomiskt bistånd ska vara aktuellt ska man ha uttömt andra möjligheter till inkomst först. Har man exempelvis rätt till a-kassa är det i första hand det som gäller, och även sparade medel och tillgångar ska tas i beaktande. Kommunerna, som ansvarar för det ekonomiska biståndet, ska även titta på hushållets gemensamma ekonomi när man fattar beslut om stöd.
Utöver personliga kostnader och hushållskostnader finns stöd för bostadskostnader, dessa utgår från hur stora ens faktiska bostadskostnader är. Kommunerna ersätter dock inte för dyra bostäder, utan begränsar hur dyrt man kan bo om man ska ha rätt till försörjningsstöd. Malmö kommun redovisar öppet storleken på de bostadsstöd som används som vägledning för socialsekreterarna. För en enskild går det teoretiska taket vid drygt 7 000 kronor i månaden.
Blir respektavståndet för litet blir det helt enkelt inte tillräckligt lönsamt att arbeta.
Lönar det sig att arbeta?
Den som får ersättning av sjukpenning eller a-kassa har en ersättning som är lägre än sin tidigare lön, dessutom är stöden begränsade i tid och kräver att man står till arbetsmarknadens förfogande. Så länge man kan hitta ett jobb som ger samma ersättning som sitt tidigare jobb, eller återgå till sitt tidigare arbete ökar ens inkomst med minst 25 procent. Men för det ska man då också byta bort 40 timmar fritid i veckan. Den som har sitt uppehälle via ekonomiskt försörjningsstöd har dock ett större kliv att ta, eftersom biståndet räknas av mot varje krona man tjänar i lön.
Ett hushåll med en vuxen i exempelvis Malmö kan då få 4 620 kronor i försörjningsstöd och ytterligare 7 000 kronor för att täcka sina boendekostnader. Totalt strax under 12 000 kronor i månaden, skattefritt. Det motsvarar en lön på strax över 14 000 kronor i månaden före skatt. Sverige har ju ingen lagstadgad minimilön, men väl kollektivavtalade lägstalöner. Inget avtal är i närheten av så låg lön som 14 000 kronor i månaden. Men det är inte ovanligt att ett första jobb är på deltid, så i realiteten finns det ändå hushåll som lever på låga löner. Det är dock tydligt att med en kollektivavtalsenlig lön ökar inkomsten om man åtminstone får ett jobb på mer än 75 procents anställning.
Är man två i hushållet kan stödet uppgå till strax under 15 000 kronor i månaden. Det motsvarar en lön på 18 000 kronor i månaden före skatt. Det är alltså det man måste tjäna för att det ska löna sig att en i hushållet börjar arbeta och samtidigt förlorar 40 timmar fritid per vecka. Försörjningsstödet räknas också upp med inflationen och ökar just nu därmed snabbare än lönerna. Det senaste årtiondet har det dock varit tvärtom, när löneutvecklingen
varit snabbare än inflationen.
För en familj där ingen förälder arbetar blir kalkylen dock knivigare. En familj med två vuxna och två barn i lågstadieålder kan få stöd på strax under 15 000 kronor i månaden enligt riksnormen. Därutöver tillkommer boendestöd på ungefär 10 000 kronor i månaden. Totalt är det 25 000 kronor i månaden. Det motsvarar en lön på cirka 32 000 kronor i månaden före skatt, alltså rätt nära det som är medianlön för arbetande i Sverige (2021 som är senaste redovisade året var medianlönen 33 200 kronor i månaden) och samtidigt en ingångslön långt över lägstanivån i kollektivavtal.
Eftersom försörjningsstödet räknas per familj och räknas av för varje krona i lön betyder det att för familjen i exemplet är alla jobb man tar med en lön under 32 000 kronor i månaden meningslösa ur ekonomiskt hänseende. Redan i dag kräver lagen att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att få rätt till ekonomiskt bistånd. Men det bedöms och efterlevs självfallet olika i Sveriges 290 kommuner.
Läs mer om hur respektavståndet minskar ytterligare 2024
Bli medlem och få tidningen Sunt Förnuft fyra gånger/år i brevlådan
Läs intressanta artiklar från tidningens förra nummer (som blädder-pdf)
Det är inte alltid systemet fungerar som det borde. Det vill vi ställa till rätta. Skattebetalarna är en viktig aktör i den politiska debatten. Vi diskuterar med och ger underlag till beslutsfattare och leder debatten om skatter och slöseri. Och vi får saker att hända.
Bli medlem du också och hjälp oss påverka!
