Offentligfinansierad konst måste också diskuteras
SlösO:s krönika i medlemstidningen Sunt Förnuft i december 2020
Viss användning av skattepengar är de flesta ense om är slöseri. Annat är de flesta helt överens om inte är slöseri. Däremellan finns en stor gråzon, där en del anser användningen av gemensamma pengar vara helt rätt och andra helt fel. Här återfinns området konst och kultur.
Något som vållade debatt på höstkanten var ”mushusen” i Lund. Tre små miniatyrhus dök upp i staden. Det visade sig vara kommunen som hade betalat konstnärskollektivet Anonymouse 99 000 kronor för dessa. Kulturchefen förklarade att det var så tråkigt i och med corona, att de ville göra något roligt för kommuninvånarna.
Slöseriombudsmannen spred nyheten om mushusen på sociala medier, neutralt utan värdering. Reaktionerna blev stora. Vissa blev upprörda över att skattepengar gick till detta. Andra ansåg tvärtom att det var väl spenderade pengar – de var ju gulliga. Mushusen nådde ända till Dagens Nyheters ledarsida, där de rosades för att utgöra trevlig och lättillgänglig konst.
Ledarsidan gav också en känga till Slöseriombudsmannen, som genom sin delning av nyheten ansågs försöka ”hetsa” människor. En märklig syn på informationsspridning, men DN är inte ensam om denna överkänslighet gällande just konst. När konst eller kulturprojekt lyfts av Slöseriombudsmannen kommer alltid kritik och syrliga kommentarer. ”Nu har SlösO spårat ur och blivit smakdomare” eller bara kommentarer som handlar om att området ska lämnas ifred, för att konsten ska vara fri.
En viktig del av Slöseriombudsmannens uppdrag är att synliggöra och medvetandegöra människor om vad våra skattemedel används till. Och faktum är att på tio år har pengarna som läggs på kultur ökat med 33 procent, till 30 miljarder (2018, Myndigheten för kulturanalys). Detta gör det legitimt att lägga näsan i blöt.
Konst och kultur fanns innan konceptet skatt fanns. Inget facit finns för hur mycket eller vad av det som borde finansieras med gemensamma medel i dag. För att hamna rätt måste frågorna diskuteras. Är det rimligt att använda våra skattepengar till byggnader gjorda av formbröd? Till en evigt anställd på en kollektivtrafikstation i Göteborg eller till mushus? SlösO ska inte vara smakdomare, men ska verkligen kommunala tjänstemän vara det?
Alla kommer inte att tycka lika. Ur SlösO:s perspektiv är diskussionen det viktiga.
Oavsett vad SlösO granskar eller delar information om, står det alla fritt att själva tycka om det är bra eller dålig användning av skattepengarna, det vill säga slöseri eller inte. Konstnärer som mottar skattemedel får finna sig i att deras verk ibland florerar i det offentliga samtalet. Alternativet finns annars att avstå från att ta emot skattebetalarnas pengar.
Läs om och rösta på Årets slöseri 2020.
