Högre utgifter i oppositionens budgetar – men där slutar likheterna

Två veckor efter att regeringen överlämnade Tidöpartiernas budget till riskdagen har alla fyra oppositionspartier presenterat sina alternativa skuggbudgetar. Det är inte mycket de kan enas om, utom höjda utgifter för det offentliga.

Centerpartiet

Mest skattesänkarvänligt av oppositionspartierna är Centerpartiet. Med en klassisk borgerlig arbetslinje föreslår Centerpartiet sänkta skatter på arbete och på att anställa, och vill dessutom se sänkt a-kassa. Man vill också se slopad indexering av elskatten, något regeringen skickat ut på remiss men tyvärr inte tagit med i nästa års budget. Samtidigt säger man nej till regeringens skattesänkningar på drivmedel. Centerpartiet föreslår cirka åtta miljarder i sänkt skatt på arbete, men kompenserar med högre skatt på konsumtion och kapital. Förutom en del sänkta skatter är de stora poängerna i budgeten en ny elbilsbonus samt ökade resurser till kommuner och regioner. Totalt handlar det om ett skatteuttag på fem miljarder mer än regeringen och tre miljarder mer i utgifter. Här ligger man dock långt efter övriga oppositionspartier. Sanningen är att man står väldigt långt från de andra tre.

Miljöpartiet

Värst i klassen är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Miljöpartiet vill se höjda skatter på 82 miljarder kronor vid årsskiftet och samtidigt vill de öka utgifterna med 147 miljarder kronor genom klassisk vänsterpolitik. Det handlar om höjda bidrag och ersättningar till såväl hushåll som kommuner och regioner. Detta ska betalas med höjda skatter på arbete, sparande och energi. En stor del, motsvarande en procent av BNP, 67 miljarder kronor, ska läggas på en investeringsbudget för framtiden med tungt fokus på transporter och förnybar energi.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet vill se höjda skatter på nästan 87 miljarder kronor och ökade kostnader med drygt 126 miljarder kronor. I likhet med Miljöpartiet är det tungt fokus på höjda bidrag till både hushåll och kommuner och regioner. Här skapas en total kontrast mot Centerpartiet när det gäller synen på arbetslinjen. Höjda skatter på arbete ska gå till höjda bidrag. Vänsterpartiet vill se massivt höjd skatt på arbete, sparande och konsumtion. Dessutom vill man återinföra arvs- och gåvoskatten (som man själva var med och avskaffade) samt fastighetsskatt. Man vill också utreda någon form av kilometerskatt för personbilar. Därutöver vill man tillsammans med Miljöpartiet se högre flygskatt, och säger nej till regeringens förslag om åtstramning av ränteavdragen. Det sistnämnda är lite oväntat, med tanke på hur kritiska just de partierna är kring ränteavdragen. Bägge vill också sänka skiktgränsen för statlig inkomstskatt.

Socialdemokraterna

Kvar då är Socialdemokraterna. De föreslår höjda skatter med drygt 33 miljarder och ökade utgifter med 31 miljarder. Även här handlar det om höjda bidrag till såväl hushåll som kommuner och regioner som prioriteras, men det är inte direkt någon revolution man föreslår. Man avvisar regeringens skattesänkningar, men vill i stället göra breda skattesänkningar men inte som jobbskatteavdrag. Största skatteförslaget är en tillfällig bankskatt på 16 miljarder kronor. Det är ett förslag man har gemensamt med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det får dock bedömas som en servettskiss med liten sannolikhet att genomföras. Snarare handlar det om en beräkningskonstruktion för att få ihop sin skuggbudget. Man säger också nej till regeringens förslag om att slopa den skadliga avtrappningen av jobbskatteavdraget. Ett märkligt ställningstagande som går stick i stäv med långa texter om vikten av ökad tillväxt och ökade resurser till välfärden. Vill man se ökade resurser till välfärden kan man inte samtidigt slåss med näbbar och klor för direkt skadliga skatter. Här finns också ett potentiellt stort problem för oppositionen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill alla se högre skatter för den som arbetar och har lite högre inkomster, fastän vi vet att det är direkt skadligt med ännu högre marginalskatter i Sverige. Det går helt enkelt inte ihop.

Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill se högre skatter för just nämnda grupp är den enda likheten mellan de tre partiernas budgetar avseende skattefrågor. Socialdemokraterna säger ja till sänkt skatt på ISK, men vill se en höjning på sparande över tre miljoner kronor. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej. Miljöpartiet har i stället en egen konstruktion med lägre beloppsspärrar och Vänsterpartiet vill sätta ett tak på ISK på två miljoner kronor. Alla tre partier till vänster tittar alltså på förslag om att göra kapitalbeskattningen progressiv. En oroväckande och skadlig utveckling för framtiden.

Samma sak är det med flygskatten där Socialdemokraterna nu är för ett avskaffande medan Centern, som tidigare varit emot, nu vill behålla den och Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill höja den. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill dessutom sänka skiktgränsen för statlig inkomstskatt och införa ny värnskatt utöver att man också vill fasa ut jobbskatteavdraget för högre inkomster. Det sistnämnda vill även Socialdemokraterna, men övriga förslag får bedömas bli svårsmälta för Magdalena Andersson som verkar ha ett hopp om att kunna vinna väljare över blockgränsen.

Hur skulle då en alternativ gemensam skuggbudget från oppositionen i Sveriges riksdag se ut? Ja troligen skulle den bli svår att få ihop. Avstånden mellan förslagen är långa. Och förutom att man vill se mer resurser till kommuner och regioner, vilket ju verkar vara något en opposition alltid kan vara överens om – så väl höger som vänster, så är det egentligen bara högre bistånd man är överens om. Frågan är om man tänker försöka hitta gemensam mark innan valet om två år, eller hellre hoppas att väljarna tittar åt ett annat håll och tar baksmällan efter valdag?

Erik Bengtzboe,

Chefekonom Skattebetalarna