Därför kommer Jan Guillou förlora mot Skatteverket

Jan Guillou har blivit upptaxerad. Av Skatteverkets beslut framgår i huvudsak följande. Guillous bolag äger ett hus i Roslagen på 174 kvm som han kan disponera helt fritt. Bolaget har fyllt hans olika bostäder med inventarier (möbler m.m.) som tillsammans uppgår till ett värde om 13 miljoner kr. Vidare har bolaget bekostat såväl försäkring som badrumsrenovering för en av de bostäder som Guillou äger privat. Och han har inte har tagit upp någonting av detta som förmån i sin deklaration.

Jan Guillou skriver upprört i Aftonbladet att han ska överklaga Skatteverkets beslut och att han kommer att vinna processen. Han menar att den springande punkten är om han kan visa att han använt huset till författande. Han föreställer sig en muntlig förhandling i kammarrätten där han radar upp 19 böcker varpå rättens ledamöter inser hur hårt han måste ha arbetat i bolagets hus i Roslagen och blir generade å de plumpa underrätternas vägnar.

En sådan upplösning skulle möjligtvis platsa i någon av de 19 böckerna, men vi ser begränsade möjligheter till att den skulle realiseras i Guillous process mot Skatteverket. För såsom systemet med förmånsbeskattning är konstruerat hade det nämligen inte hjälpt om han så hade skrivit 190 böcker i huset.

I den hårda skatterättsliga verkligheten är i huvudsak följande avgörande för om Jan Guillou ska påföras en skattepliktig förmån eller inte. 1) Är huset som sådant lämpligt för privat nyttjande? 2) Har bolaget bedrivit någon form av verksamhet som förhindrat Jan Guillou från att nyttja huset?

Jan Guillou anser att huset är en ”skrivarstuga” som är utrustad med ”professionell belysning och kontorsmöbler” och därför ”kan jämföras med ett krukmakeri eller en smedja”. Men Skatteverket anser att det rymliga huset med sovrum, kök, badrum och generösa sällskapsytor uppvisar tydliga likheter med en bostad. Om domstolarna håller med Skatteverket om den saken, och därtill finner att Guillous skrivande i huset inte hindrar Jan Guillou från att använda huset i övrigt, så är Jan Guillou schack matt. 

Utan att ta ställning till om hans bolag behöver ett hus av dylika dimensioner för att bedriva sin skrivarverksamhet delar vi i grunden Jan Guillous uppfattning att förmånsbeskattning av tillgångar som ett bolag objektivt sett har ett behov av i sin verksamhet bör grundas på företagsledarens faktiska nyttjande av tillgången och inte redan på möjligheten att nyttja tillgången, på juristspråk ´företagsledarens dispositionsrätt´.

Vi jurister på Skattebetalarna kommer i stort sett dagligen i kontakt med företagare som brottas med frågor om förmånsbeskattning, och är därför plågsamt väl bekanta med att företagare förmånsbeskattas för att deras bolag äger tillgångar som enligt Skatteverket skulle kunna nyttjas privat. Praktiskt taget uteslutande handlar det då om tillgångar av betydligt mindre exklusivt slag än i aktuellt fall. Det kan exempelvis röra sig om en fyrhjuling som lantbrukaren behöver för att ta ned fårstängsel. Ett flertal lantbrukare har förmånsbeskattats för den teoretiska möjligheten att använda bolagets fyrhjuling privat, även när den varit registrerad på ett sätt som gör att den inte ens får framföras på allmän väg. Som vi framhållit tidigare i andra sammanhang finner vi detta oacceptabelt.

Avslutningsvis kan vi inte låta bli att uttrycka viss förvåning över att just Jan Guillou är upprörd över förmånsbeskattningen. Detta eftersom han många gånger beklagat sig över att de som äger bolag beskattas för lågt, och även uttryckt att man som författare som bedriver sin verksamhet i aktiebolag med lite skatteplanering kan välja hur mycket man vill betala i skatt. Men den uppfattningen blir kanske mer begriplig om det faktiskt är så att Guillou i alla år (huset byggdes redan 1991) gått omkring och på allvar trott att man som företagare skattefritt kan låta bolaget stå för lite vad som helst. Det kan man alltså inte.

Ett par saker kan vi dock glädja Guillou med. I sin krönika i Aftonbladet uttrycker han bestörtning över att han måste punga ut med skattetillägget tills ärendet prövats av domstol. Så är dock inte fallet eftersom skatteförfarandelagen ger den som överklagar en ovillkorlig rätt att få anstånd med påfört skattetillägg tills förvaltningsrätten avgjort målet. Och till sist kan Jan Guillou, i motsats till vad vi uppfattar att han själv tror, glädja sig åt att Skatteverket bedömt att huset är en permanentbostad och inte en fritidsbostad. Den skattemässiga skillnaden består nämligen i att permanentbostäder – på grund av ett system som inte är helt obesläktat med systemet för hyresreglering – märkligt nog föranleder lägre arbetsgivaravgifter än fritidsbostäder.

Erik Wiger och Magnus Bodö
skattejurister på Skattebetalarnas Förening