85 miljoner för ett vätgasdagis utan nytta
nov 5, 2024
|
Nyheter
Efter att ha tittat närmare på världens första vätgasdagis gissar Slöseriombudsmannen att det också blir det sista.
Mariestads kommun har investerat 85 miljoner kronor i en vätgasdriven förskola – en satsning som kostat skattebetalarna 36 miljoner kronor mer än en traditionell förskola. Merkostnaden beror på den unika vätgasbunkern, en konstruktion som saknar motstycke på någon annan förskola i världen – och det på goda grunder.
Utöver byggkostnaden för själva förskolan på 49 miljoner kronor tillkom nästan 36 miljoner kronor för den energilösning som fortfarande inte fungerar. Mariestads världsunika vätgasdagis blev således 73 procent dyrare, och kostar dessutom 800 000 kronor mer i årliga driftkostnader än en traditionell förskola.
“Syftet var nog inte att tjäna pengar på detta, utan att visa att det är möjligt”, förklarade kommunens hållbarhetsstrateg när jag hörde av mig. Hittills har de dock varken tjänat pengar på lösningen eller kunnat visa att den fungerar.
Onödigt komplext
I Luleå har de tre Hybrit-bolagen – LKAB, SSAB och Vattenfall – byggt ett underjordiskt lager för vätgas. Syftet var att testa en metod för att lagra vätgas till framtida behov. Ganska snart konstaterades dock att detta skulle vara “onödigt komplext”, och planerna för vätgaslagret avbröts.
På Kronoparkens förskola i lilla Mariestad – där energilösningen presenterades som världsunik vid öppnandet för snart tre år sedan – har man ännu inte gett upp hoppet om att den egna vätgasbunkern ska lyckas med det som de stora statliga bolagen inte klarade av. Men på grund av återkommande tekniska problem har anläggningen ännu inte kunnat tas i drift. Under förra året sköts driftstarten upp flera gånger: först till vecka 40, sedan till årsskiftet, därefter till sommaren – och nu talas det återigen om årsskiftet.
Tekniska problem är dock inte det enda hindret; projektet innebär även stora säkerhetsrisker.
Jag tror inte tanken var att tjäna pengar på detta, utan att visa att det är möjligt
Kronoparkens förskola skulle bli den första förskolan att vara “i princip” bortkopplad från det lokala elnätet. Solceller på taket producerar elen till förskolan och överskottet (ska, om allt i framtiden fungerar som det var tänkt) lagras i denna vätgasbunker, säkrad med ett 17 meter högt evakueringsrör om det värsta skulle inträffa. Foto: Nilsson Energy
Kräver rigorös säkerhet
“En förskola i tättbebyggt område är inte den lättaste miljön man kan tänka sig för att bygga en vätgasanläggning” konstaterade en av de byggansvariga i en intervju med Ny Teknik tidigare i år.
Att ett ämne är reaktivt, svårhanterligt, energirikt och gasformigt utgör onekligen en riskfylld kombination. Hanteringen av vätgas kräver stor försiktighet och det finns flera historiska exempel på olyckor. Så sent som 2019 exploderade en tankstation i norska Sandvika.
Men trots att vätgasens explosivitet har varit känd för allmänheten sedan Hindenburgkatastrofen den 6 maj 1937 så passade jag ändå på att ställa frågan när docenten Christian Sandström gästade min podd:
Vad är egentligen problemet med vätgas?
“Ungefär 75 procent av universum består av vätgas, vilket gör det till det vanligaste grundämnet omkring oss. På jorden förekommer dock väte sällan i fri form, utan binder sig ofta till syre i form av vatten eller till kol i olika kolväten och föreningar”, förklarade han och summerade saken:
“Den har en stark benägenhet att snabbt binda sig till andra ämnen, vilket gör den svår att kontrollera och dessutom mycket explosiv”
Just det, ja. Det är den sista lilla detaljen jag tycker borde vara särskilt intressant vid en förskola?
“Det kan man tycka”, instämde Christian Sandström.
Det gjorde också Brandskyddsföreningen, Räddningstjänsten, länsstyrelsen och MSB; varför man sent i projektet valde att installera ett 17 meter högt ”evakueringsrör” på betongbunkern. Tillsammans med nya rörkopplingar ska det säkra att vätgasen snabbt kan ventileras bort från förskolan om det värsta skulle inträffa.
Världsunik av en anledning
Men varför lade man egentligen skattepengar på att bygga en vätgasbunker i direkt anslutning till en förskola? Vad är status på bygget? Är anläggningen verkligen ”off-grid,” som både kommun och medier hävdat? Och finns det någon möjlighet att investeringen kommer att löna sig?
För att få svar kontaktade jag Göran, hållbarhetsstrateg i Mariestad:
”Tanken är ju att anläggningen ska producera egen energi och göra oss oberoende av elpriser och liknande, men det har inte fungerat som planerat. Nu skulle den egentligen vara i drift som tänkt från början, men ett haveri har inträffat, så systemet är ännu inte helt intrimmat” förklarade han och tillade att man siktar på fyllda lager till “nästa säsong”.
Kronoparkens förskola har presenterats som en “off grid”-förskola, men om jag förstått det rätt så kommer den ändå vara kopplad till det lokala elnätet?
“Ja, jag tror inte att man får ha den helt självständig som byggnad”
Är inte det lite som att tälta i vardagsrummet?
“I princip ska den funka off-grid när allting är intrimmat och fungerar.”
Kommer man att kunna räkna hem en vinst på satsningen på sikt?
“Det är jättesvårt att säga, då skulle du nästan behöva prata med en sån där fastighetsspecialist”, svarade Göran och förklarade att det brukar vara femtio års avskrivningstid på en fastighet, vartefter han tillade något intressant:
“Jag tror inte tanken var att tjäna pengar på detta, utan att visa att det är möjligt”
Eftersom jag inte riktigt förstod Görans svar så följde jag hans råd och kontaktade en specialist för att ställa frågan igen. Det var visserligen ingen fastighetsspecialist, men en bekant docent – Christian Sandström – som också råkar vara ekonom.
Kommer man att kunna räkna hem en vinst på satsningen på sikt?
“De politiker som åtnjutit publicitet genom att spendera andra människors pengar har redan räknat hem detta” svarade Christian Sandström och tillade:
“Men samhällsekonomiskt kommer det aldrig att bli lönsamt. Resurser som förbrukas på det här viset är också en form av miljöförstöring.”
Utebliven Taylor Swift-effekt trots ökad PR
När kalkylerna inte går ihop tenderar de ansvariga, enligt min erfarenhet, att börja rättfärdiga olönsamma investeringar av andras pengar med svårmätbara värden som ”positiv PR” och ökat intresse. Så även i Mariestad.
“Marknadsföringen vi fått genom detta går inte att värdera i pengar”, sade kommunstyrelsens ordförande om det dyra bygget.
“Vi har haft besök från Indien, Kanada och USA. Vi har fått en ny vänort, Waarnambool i Australien, som vill göra samma sak. Österrikes ambassad har gjort en film om vår satsning”, skröt en utvecklingsstrateg.
“Konceptet har fått stor publicitet både i Sverige och utomlands och kommunen har tagit emot ett stort antal studiebesök” skrev kommunen på sin hemsida.
“Kommunen har fått många förfrågningar om studiebesök,” bekräftade projektledaren för tidningen Energi & Miljö och tog det hela ett steg längre:
“Anläggningen drar till sig en del uppmärksamhet som förhoppningsvis bidrar med lite inkomster till kommunen exempelvis genom hotellnätter.”
För att undersöka om denna uppmärksamhet verkligen haft någon ekonomisk effekt så kontaktade jag Vänerport Stadshotell i centrala Mariestad. Men personalen på hotellet kände inte ens till satsningen.
Har ni märkt av något liknande en ”Taylor Swift-effekt” i samband med bygget av vätgasdagiset?
”Ingen har direkt sagt att det är på grund av den anläggningen som de bokar. Vi har ganska bra beläggning generellt, men det är svårt att säga om det har något med den att göra. Jag har bara jobbat här i två månader” svarade en receptionist.
Ännu en dyr läxa
Vätgasdagiset i Mariestad har visat sig vara en dyr, riskfylld och tekniskt komplex satsning utan vare sig praktisk eller ekonomisk nytta i sikte. Förhoppningen är att ansvariga har dragit lärdom av detta misslyckande och de betydande merkostnaderna, men av historien att döma är jag tveksam. Den visar nämligen att det är lättare att hitta nya nyckeltal och ursäkter.
När man för några år sedan invigde ett annat, också världsunikt, vätgasprojekt i form av en självförsörjande solcellsdriven tankstation lovade kommunstyrelsens ordförande att Mariestadsborna skulle bli sina egna oljeschejker. Vätgasen skulle produceras på plats med hjälp av solceller och anläggningen fungera off-grid – identiskt med hur förskolan var tänkt att fungera.
Ett gasläckage ledde dock till att produktionen stoppades, och idag levereras vätgasen istället med lastbil från ett externt gasbolag.
“Men det är inte många bensinstationer som producerar sin egen bensin heller” svarade den kommunala hållbarhetschefen när jag frågade honom om saken.
Men så är det inte så många som åker på studiebesök till bensinstationer heller, tänkte jag.
Philip Syrén
Slöseriombudsmannen
