Våga ifrågasätta det totala skatteuttaget

DEBATT Lägre skatt på arbete – oavsett inkomstläge – är mot bakgrund av fortsatt internationalisering och ökad migration sannolikt till och med viktigare i dag än när Alliansen för nio år sedan lanserade det första av totalt fem jobbskatteavdrag.

Men Folkpartiets finansiering oroar. Partiet tycks helt oförmöget att ifrågasätta det totala skatteuttaget. Om skattelättnader inte kan genomföras ofinansierade så finns det enligt dem helt enkelt bara ett alternativ – och det är att höja andra skatter.

De bortser då från att den offentliga sektorns skatteintäkter under 2015 uppgår till hisnande 1 750 miljarder kronor. Att då inte ens överväga det tredje alternativet, att minska statens utgifter, är anmärkningsvärt. Låt mig därför ge tre förslag på reformer som borde tilltala liberaler och som skulle möjliggöra inte bara lägre skatt på arbete utan även ett lägre totalt skattetryck.

För det första borde ett liberalt parti pröva frågan om att öka inslaget av egenfinansiering i våra socialförsäkringar. Relativt små justeringar skulle kunna finansiera stora delar av de skisserade skattelättnaderna. Med lägre skatt på arbete men större inslag av egenfinansierade försäkringar ges den enskilde dessutom ökad möjlighet att ta ställning till vilken ersättningsnivå som eftersträvas. Beroende på det egna trygghetsbehovet kan både försäkringens längd och ersättningsnivå skräddarsys.

För det andra borde det vara rimligt att ett liberalt parti rensar upp i floran av statliga och kommunala bidragsflöden. Riktade stöd till företag utgör en av de större utgiftsposterna i statsbudgeten. År 2009 delade staten ut subventioner och bidrag för minst 28 miljarder kronor. Dessa stödåtgärder ger dock uppenbara risker för konkurrenssnedvridningar och uppmuntrar dessutom så kallade bidragsentreprenörer att söka lyckan utan ambition att bli oberoende av bidragen. Generellt lägre skatter för företag kan med fördel finansieras genom en upprensning av denna bidragsdjungel.

För det tredje är det dags att lyssna till den kritik som framförs av våra granskande myndigheter och som tar fasta på det faktum att många statliga skattemiljarder går till projekt och satsningar som egentligen saknar folkligt stöd, men som beviljas därför att Sverige vill maximera återbäringen från EU:s strukturfonder. Ett sådant exempel är Landsbygdsstödet, som enligt Riksrevisionen ”saknar mätbar effekt” men som ändå tillåts kosta skattebetalarna ett par miljarder kronor varje år.

Att Erik Ullenhag och Jan Björklund av allt att döma utgår från att alla skattekronor används effektivt, och att lägre skatter därför måste ersättas av högre skatter inom andra områden, är tyvärr ett tecken på att hemläxan måste göras mer grundligt.

Joacim Olsson, vd Skattebetalarnas förening

Debattartikeln publicerades i DN den 10 november 2015 och går att hitta här