Tiden för tillväxtskapande reformer börjar bli knapp

Att bekämpa inflationen är budgetens främsta uppgift. Samtidigt går Sverige in i en lågkonjunktur med urstarka finanser framåt. Det ställer krav på att regeringen orkar genomföra reformer för fler i arbete och ökad tillväxt. De kommande åren kan erbjuda en stor möjlighet.

Inflationen fortsätter styra över de offentliga finanserna. Det är klart och tydligt när vårbudgeten nu presenterats. Breda satsningar, oavsett om det sker som skattesänkningar, ökade bidrag eller stöd till kommuner, riskerar att leda till stigande priser och högre räntor och tvingas stå åt sidan. Men tiden börjar bli knapp för regeringen om betydande reformer för ökad tillväxt och för att göra det mer lönsamt att jobba ska komma på plats.

Budgeten som beslutades i vintras tog höjd för inflationen menar finansministern, och ligger till stora delar fast. En del nya medel finns ändå i vårbudgeten. Höjda anslag till Kriminalvården, Försvaret och arbetsmarknadsutbildning är de stora tillskotten, vid sidan av det riktade inflationsstödet med ett tillfälligt höjt bostadsbidrag till barnfamiljer. Det sistnämnda är kanske det tydligaste priskrisstödet i budgeten och handlar om 720 miljoner kronor. Försörjningsstödet räknades upp vid årsskiftet, men för den som lever på en liten lön har inflationen ätit upp mycket resurser och stödet till barnfamiljer kan i viss mån kompensera de ekonomiskt mest utsatta. För de som får både försörjningsstöd och bostadsbidrag, där det höjda bostadsbidraget kommer räknas av mot försörjningsstödet, kommer stödet innebära en efterlängtad lättnad för kommunerna som tvingats till höjda kostnader för försörjningsstödet räknats upp kraftigt. Någon publikfriande budget är det dock inte. Hushåll, företag och offentlig sektor upplever läget som knapert, och staten varken kan eller vill kompensera för stigande kostnader med risk för att spä på inflationsbrasan. Det gör det politiskt tufft för regeringen, kritiken kommer vara högljudd, men än så länge håller man ihop, både budgeten och regeringsunderlaget.

Sveriges kommuner och regioner larmade härom dagen om att underskotten kan bli stora i just kommunerna och regionerna. Så brukar det förvisso låta från SKR, och många har redan i år budgeterat för underskott för att tillfälligt kompensera för sämre tider trots stora summor statsbidrag från staten. Men regeringen kommer att vara tvungen att återkomma kring hur finansieringen ska se ut. Det är hög tid att rensa bland de riktade statsbidragen och ge kommunerna långsiktiga möjligheter att ta ekonomiskt ansvar.

Regeringen spår att lågkonjunkturen blir kraftigare än tidigare prognostiserat, med svagare offentliga finanser och högre arbetslöshet de kommande åren som följd. Det sätter regeringen i något av en rävsax. De urstarka offentliga finanserna ger utrymme för reformer som Tidöpartierna säger sig vilja genomföra med sänkt skatt på arbete och företagande, och inte minst en välbehövlig reform av hur bidragen hänger ihop och bättre kan underlätta för fler att gå till arbete. Men så länge inflationen biter sig fast är utrymmet att manövrera litet. Desto viktigare då att regeringen kommer framåt med planeringen, så att politiken är redo att sjösätta reformer när det ekonomiska läget tillåter. Vårpropositionen vittnar om en välbehövlig inriktning, och regeringen vittnar om gott självförtroende när man prognostiserar ett fallande skattetryck under mandatperioden. Men konkretionsgraden är fortfarande låg.

En välkommen nyhet är att regeringen tänker prioritera att rensa bland myndigheter och deras uppdrag. Det är nödvändigt att det offentliga ser över sina kostnader, inte minst när alla andra tvingas göra det. De många myndigheterna vi har i Sverige kostar och mycket finns att vinna i att faktiskt lägga ner och slå ihop myndigheter. Men framför allt är det kostnadsdrivande med de uppdrag de skapar åt sig själva, likt alla andra verksamheter. Dåliga ekonomiska tider är ett utmärkt tillfälle att se över det.

Erik Bengtzboe,

Chefekonom Skattebetalarna