Terrorexperten om slöserivinnaren: ”Ett systemfel som kräver större debatt”
Slöseriombudsmannen tog ett snack med Magnus Ranstorp
När Folkbildningsrådet i år nekade statsbidrag till studieförbundet Ibn Rushd, markerades slutet för en lång debatt om dess verksamhet. Trots upprepade larm om oegentligheter fortsatte skattepengar att betalas ut, vilket ledde till att Ibn Rushd tilldelades den osmickrande titeln som ”Årets värsta slöseri 2024”.
För terrorexperten Magnus Ranstorp är detta inte bara en fråga om det enskilda fallet, utan om ett större systemfel i svensk bidragspolitik.
– Det saknas adekvat uppföljning och utvärdering av vad våra skattepengar går till, säger Ranstorp.
Ibn Rushds verksamhet har flera gånger kritiserats för att gå emot svenska demokratiska värderingar. Bland annat har det framkommit att föreläsningar och kurser spridit budskap om barnaga, antisemitism och synen på homosexualitet som en synd. Enligt Ranstorp blottlägger detta en krock mellan vissa religiösa värderingar och den svenska värdegrunden, men problemet är större än enbart Ibn Rushd.
– Detta handlar framför allt om systemet i sig, där studieförbund fungerar som ”bankomater” för ideella föreningar utan tillräcklig insyn eller kontroll, förklarar han.
Det handlar inte bara om Ibn Rushd, utan om hela systemet. Det behövs transparens och spårbarhet av skattepengar till enskilda föreningar
Den offentliga debatt som Magnus och hans kollegor drev resulterade i att Riksrevisionen granskade studieförbunden och fann att 44% saknade kostnadsunderlag i deras stickprovskontroller. I klartext betyder det att nästan vartannat evenemang hade sådana brister att några pengar aldrig skulle ha betalats ut.
Gatekeepers och dålig insyn
Enligt Ranstorp har ett fåtal individer och organisationer skapat monopol på offentliga bidrag till muslimska föreningar genom att agera gatekeepers. De positionerar sig som representanter för en bred grupp, trots att detta inte nödvändigtvis speglar verkligheten.
– Lejonparten av all offentlig bidragsgivning till muslimska organisationer har gått till ett litet kluster av individer. Samtidigt används islamofobi- och rasistkortet för att tysta debatten, vilket gör att frågor om transparens lätt begravs, säger han och tillägger att samtalsklimatet blivit bättre de senaste åren.
Bristande transparens är ett återkommande problem som Magnus lyfter fram: det saknas insyn i föreningars verksamhet eftersom offentlighetsprincipen inte tillämpas, och Skatteverket uppger att de endast känner till företrädarna i tre procent av alla föreningar.
– En ytterligare utmaning är att systemet är så fragmenterat mellan stat, region och kommun att ingen har en överblick över vilka andra bidrag dessa föreningar söker. Med 290 kommuner och avsaknad av en central databas blir det omöjligt att få en helhetsbild. Samtidigt saknas insyn i ideella föreningar, något som Skatteverket och andra aktörer nu försöker åtgärda genom olika projekt, säger Magnus.
I fallet med Ibn Rushd råder fortfarande oklarheter kring var de mottagna skattepengarna tar vägen, men i stadgarna har det framgått att tillgångarna – vid en eventuell upplösning av studieförbundet – ska tillfalla Islamiska Förbundet i Sverige; en organisation som enligt Sameh Egyptson utgör den nationella organisationen för Muslimska brödraskapets internationella nätverk i Sverige.
Vad krävs för förändring?
– Transparens, transparens, transparens, svarar Ranstorp, som menar att det krävs omfattande reformer för att säkra transparens och kontroll i svensk bidragspolitik. Detta inkluderar ett nationellt register över ideella föreningar och deras företrädare, liksom strängare krav på uppföljning och redovisning.
– Det handlar inte bara om Ibn Rushd, utan om hela systemet. Det behövs transparens och spårbarhet av skattepengar till enskilda föreningar, säger han.
Med utnämningen av föreningsbidrag som årets värsta slöseri hoppas många att frågan om transparensen inom offentlig bidragspolitik i allmänhet och folkbildningen i synnerhet ska få större uppmärksamhet. Som Ranstorp avslutar:
– Det här är en viktig debatt som vi inte har råd att ignorera.
Philip Syrén
Slöseriombudsmannen
Läs mer: Skattefinansierad extremism blev Årets värsta slöseri 2024 (pressmeddelande)