Skattesnack med Alexander Bard
Aldrig svarslös och säker på sin sak. Beundrar Karl Marx, men avskyr Rousseau. Tycker illa om socialism, den stora staten, högskattesamhället och ser det så kallade kulturkriget som en fråga på liv och död där näringslivet måste säga ifrån:
– Företag ska inte syssla med aktivism, men de har lurats till att gegga ihop sin verksamhet med politik. Det är en livsfarlig utveckling.
Alexander Bard och Skattebetalarans VD Christian Ekström
En grådaskig dag i oktober möter vi Alexander Bard på lunch. Vi beställer mat på en stimmig krog och så startar samtalet som vindlar mellan högt och lågt – filosofiska och idéhistoriska resonemang blandas med samtidskommentarer och invektiv. Det är inte bara en fascinerande föreställning – det är också mycket underhållande.
Först ut i samtalet är kulturkriget, det vill säga dagens konfliktlinje bortom den traditionella höger-vänsterskalan där åsikter om bland annat identitet, kön och ras odlas av framgångsrika aktivistentreprenörer. Därefter spårar samtalet in på svag ägarstyrning, kommunikatörernas inflytande i näringslivet, välfärdsstaten, högskattesamhället och en del annat. Christian Ekström (CE): Trevligt att träffas för detta skattesnack. Kulturkriget rasar där ute, på kultursidorna och i sociala
medier så väl som på gator och torg, men också på arbetstid i näringslivet.
Du menar att kulturkriget har sin rund långt bak i tiden, till den franske 1700- talstänkaren Jean-Jacques Rousseau. Men att det också finns en koppling till dagens högskattesamhälle och den stora staten. Förklara. Alexander Bard (AB): När den här motsättningen ska beskrivas är det viktigt att i vänsterns historia hålla isär Karl Marx och Rousseau. Dagens postmoderna vänster har lämnat Marx och ligger mycket närmare Rousseaus läror om vetenskapens och teknikens negativa inverkan. Den nya rousseauianerna i vänstern har vänt på begreppen och lämnat klassretoriken för att satsa på minoriteterna.
CE: Du gillar Marx trots att du även är libertarian.
AB: Jag tycker att Marx var rätt ute. Jag har inget emot kommunism alls, men socialism med en stor stat och höga skatter har vi aldrig bett om. Marx skulle inte ha tyckt om högskattesamhället. En stor stat är egentligen ett socialkonservativt projekt. Till och med makarna Myrdal (Gunnar och Alva, reds anm) skulle ha ogillat dagens socialdemokrater, högskattesamhället och beroendet av staten.
CE: Det finns en gryende gräsrotsrörelse inom svensk vänster som revolterar mot det etablerade vänsterprojektet och dess vurm för höga skatter och socialism.
AB: Ja, det stämmer. Marx grundtanke var att kapitalismen skulle besegras genom att göra någonting bättre vilket är poängen med kommunism, men det har fastnat i socialism. Namn som Malcolm Keyune, Marcus Allard, Mike Enocksson och Nils Littorin vill bygga en ny rörelse via lokalpartier. De har en lång resa framför sig, men jag tycker de är grymma. Det är därför jag kallar mig marxistisk libertarian, man är ju tvungen att hjälpa till (skratt).
CE: Hur gick det egentligen till när den etablera-de vänstern tappade tråden?
AB: Kortfattat skedde det 1985 med boken Hegemonin och den socialistiska strategin (av post-marxisterna Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, reds anm.). Den genomsyras av förakt för arbetarnas vägran att göra revolution. Här lämnar man Marx klassanalys och siktar in sig på andra sätt att bedöma folk, bland annat utifrån ras, kön och minoriteter. Med eviga anklagelser om begångna oförrätter ska skattebetalarna pumpas på resurser för att omfördela och kompensera påstådda oförrätter. Lägg märke till att det inte finns något slut på eländet heller. Kravlistan är nämligen oändlig. Denna postmarxism blev också en utgångspunkt för intersektionalitet (se ordförklaringar). Jag anser att det måste genomskådas för vi kan aldrig kompensera tillräckligt mycket för slaveriet, eller för patriarkatet, eller för andra spöken.
CE: Martin Luther Kings anda om att karaktär och handlingar – inte hudfärg – ska spela roll tycks i dag vara helt passé bland dessa ”rosseauianer”. Tidigare var det rasister som var fixerade vid hudfärg – i dag är det de förmenta antirasisterna.
AB: Aktivisterna använder ras för att skaffa sig privilegier. Bort med den vite mannen, inklusive judarna för de räknas inte som en minoritet i dag på grund av Palestinafrågan.
CE: Du menar att det är kört om aktivismen får blodvittring. Därför bör man aldrig vika ner sig. Det är ju raka motsatsen till det typiska kommunikationsrådet som är att pudla och erkänna fel, även om du inte begått dem.
AB: Spotifys vd, Daniel Ek, är just nu i en intressant situation med den interna kritiken mot podcastprofilen Joe Rogan som finns på Spotifys nya plattform för poddar. Kritikerna kräver att delar av Rogans podavsnitt ska censureras eller tas bort eftersom de inte gillar de personer som intervjuas. Om Spotify inte besegrar de anställdas uppror är Daniel Ek körd och med honom Spotifys dröm om att bli världens största podcastkanal. Tar inte företagsledningarna tag
i det här kommer arbetsplatserna att slitas sönder av konflikter och ingen kommer att producera någonting. Skillnaden mellan arbetsplats och privatliv måste återupprättas. Politik och aktivism hör inte hemma på företag.
CE: Att företag drabbas av aktivism kan ju också bero på den svaga ägarstyrningen. Det institutionaliserade ägandet är ju som en variant av statskapitalism – globala pensionsfonder som investerar i sju företag av samma sort där det viktiga inte är innovation utan hyfsad avkastning. Ledningarna är svaga och känsliga för kritik och låter sig därför styras av kommunikatörer.
AB: Svenska företag anställer kommunikatörer skolade inom en statligt reglerad medievärld. De tar över och styr trots att de inte har en aning om hur kapitalism fungerar och hur man säljer produkter på en marknad. Det hotar både kapitalismen och demokratin.
Alexander Bard. Aldrig svarslös och säker på sin sak.
CE: Apropå den offentliga sektorns storlek nämnde du tidigare att en stor stat egentligen är ett social-konservativt projekt. Varför har vi blivit så beroende av staten?
AB: Problemet är att välfärdsstaten, denna gigantiskt uppsvällda val, aldrig blir ifrågasatt. Den har Socialdemokraterna skickligt sålt in. Det är fascinerande att även högern i Sverige köpt idén med välfärdsstaten. Högskattesamhället göder en gigantisk offentlig sektors om i dag försörjer socialdemokraternas väljare. Svenskarna har dessutom inte ens en aning om hur höga skatter de faktiskt betalar. Den första förändringen borde vara att alla får veta hur mycket de betalar, ungefär som att Ica-handlaren har en prislapp på köttpaketet. Varför ska inte också staten ha det?
CE: Det behövs en upplysningskampanj så att folk fattar.
AB: Leif Östlings uttalande ”Vad f-n får jag för pengarna” är giltigt. När man inte får tillbaka det man stoppar in kommer lojaliteten att krympa fort. Den svenska medelklassen har inte förstått att välfärdsstaten har förrått dem, men ett tecken är att många i dag köper egna hälso- och sjukvårdsförsäkringar. Det är sådana signaler man ska leta efter för de visar att medelklassen tappar lojaliteten mot skattesystemet.
CE: Ja, problemet med högskattestaten är ju att du inte kan välja bort den. När tjänsterna som tillhandahålls håller låg kvalitet samtidigt som skatterna är kvar på höga nivåer borde protesterna öka.
AB: Risken är att resurserna kommer att slukas av ålderdomshem och av förorterna. Vad har medelklassen att vinna på det? Ingenting. Nu boostas de bankrutta kommunerna upp ett varv till av finansminister Magdalena Andersson, men kommunkrisen riskerar att bli nästa steg i förfallet.
Ordlista
INTERSEKTIONALITET: En samhällsanalys om att maktordningar samverkar och skapar ojämlikheter, diskriminering och förtryck, baserat på kategorier som kön, ras, sexualitet, funktionsvariationer och socioekonomisk status. En maktordning kan enligt den intersektionella samhällsanalysen inte förstås oberoende av andra maktordningar.
POSTMARXISM: En paraplyterm för tänkare och rörelser som på olika sätt omformulerat marxismen.
POSTMODERNISM: En irrationell riktning inom modern filosofi, idédebatt och en rad estetiska verksamheter i reaktion mot modernis-men, det västerländska projektet och civilisationen.
Bli medlem och få tidningen Sunt Förnuft fyra gånger/år i brevlådan
Läs intressanta artiklar från tidningens tidigare nummer (som pdf)
