Så gick det med den kommunala räkodlingen

Sandvikens kommun satsade miljontals kronor på en räkodling – du anar inte vad som hände sen…

Det skulle bli en framgångssaga – en 4 800 kvadratmeter stor räkodling skulle producera 116 ton räkor, omsätta 18 miljoner kronor och skapa 20 nya heltidsjobb. Men idag kan Slöseriombudsmannen (SlösO) avslöja att kommunen inte gled på någon räkmacka. Faktum är att det inte blev en enda räka.

Medialt utlovades stora ekonomiska och sociala vinster av projektet. Planen var att etablera en storskalig, hållbar räkodling som skulle sätta Sandviken på kartan inom hållbar livsmedelsproduktion och skapa välbehövliga arbeten. Kommunen skulle inte bara bli självförsörjande på lokalproducerade räkor utan också sälja dem på restauranger och ICA. 

Verkligheten slog till

Trots att ett liknande projekt i Bjuv tidigare misslyckats lät sig Sandvikens projektledare inte avskräckas. ”Man får lära sig av de misstag som gjordes den gången”, sa han självsäkert i en intervju 2019.

Men när jag kontaktade Högbo Bruks AB, det kommunala bolaget som han arbetade på, möttes jag av skratt. En (annan) anställd mindes vagt: ”Man hade problem att få tag i amerikanska räkor som kunde föröka sig,” berättade han. Det mest påtagliga minnet? Att räkorna dog i tullen.

Räkorna dog i tullen

För att påbörja sitt räkimperium importerade Sandviken tusentals räkyngel som skulle hämtas ut på Arlanda. När de två kommunanställda kom till flygplatsen vägrades de dock beställningen. Enligt tullen berodde det på kommunens ofullständiga dokumentation och enligt kommunen berodde det på tullens inkompetens. Ord står mot ord, men klart är att tusentals räkor dog i den byråkratiska väntan.

”Tidpunkten var då sådan, kvällstid och innan helg, att när transporten kunde utföras var alla räkyngel döda eller skadade,” förklarade Leif Jansson, förvaltningschef på Arbetslivsförvaltningen och hjärnan bakom satsningen.

Kostade 4,8 miljoner kronor och tusentals liv

När jag frågade Arbetslivsförvaltningen vad startup-fiaskot kostat skattebetalarna fick jag följande redovisning:

Varför “kostnader” är en egen kostnadspost eller “övriga verksamhetskostnader” är två kostnadsposter med samma namn lämnades obesvarat, men klart är att projektet kostade Sandviken nära fem miljoner kronor (ex. förstudier m.m.).

En dyr läxa?

Man skulle kunna tro att detta misslyckande gav kommunen en värdefull insikt om risktagande med skattebetalarnas pengar.  Att man inte borde leka företagare med andras pengar. Att ”man får lära sig av de misstag som gjordes”, som en klok man en gång sa. Men enligt förvaltningschef Leif Jansson är det svårt att bedöma projektet enbart som ett fiasko. 

Enligt honom är det nämligen lite svårt att räk-na på vad räkodlingen kostat eftersom investeringen gett “en rad andra långsiktiga verksamhetsmässiga och ekonomiska effekter” och “värdefulla kunskaper” som kan användas i den kommande planerade satsningen: en kommunal odling av fisk och tomater. 

Hur många fiskar och skattekronor den satsningen kommer att kosta skattebetalarna återstår att se.

Philip Syrén
Slöseriombudsmannen