Sammanfattning av Skattebetalarnas digitaliseringsrapport; juni 2022

Framtidsprognoser för Sverige har under decennier dominerats av föreställningen att välfärdsutgifterna, och därmed skattetrycket, obönhörligen måste öka till följd av en ökande andel äldre samt växande krav på standarden i välfärden. Verkligheten har dock gått en annan väg. Skattetrycket som andel av BNP har sänkts sedan 1990-talet. Även under de senaste tio åren har offentliga utgifter som andel av BNP kunnat hållas stabil trots fler äldre och stora utmaningar som flyktingkriser.

I denna rapport beräknas och skattas potentialen att med hjälp av en ambitiös digitaliseringsstrategi inte bara stabilisera offentliga utgifter utan rent av bädda för skattesänkningar. Detta skattesänkningsutrymme beräknas i ett tioårsperspektiv.

Utgångspunkten för kalkylen är de demografiska och ekonomiska prognoser som finns för Sverige. Till exempel har SCB nyligen justerat sin befolkningsprognos till ett mer gynnsamt scenario, och SKR beskriver de ekonomiska utsikterna för kommuner och regioner som goda. Till utgångspunkterna hör också att Sveriges offentliga verksamheter i flera avseenden släpat efter i digitaliseringen enligt flera index och granskningar.

I nästa steg identifieras de offentliga verksamheter där olika drivare av digitalisering har störst potential. För flera av dessa finns redan detaljerade samhällsekonomiska analyser, exempelvis potentialen att optimera patientflöden i sjukvården eller smartare kollektivtrafik. På andra områden görs en mer överslagsmässig kalkyl, i vissa delar baserad på en tidigare studie av McKinsey.

Genomgående används försiktiga antaganden och fokus ligger i huvudsak på teknik som redan finns. Tillsammans beräknas de digitaliseringar som beskrivs här skapa ett skattesänkningsutrymme motsvarande fyra procentenheter av BNP, och samhällsekonomiska värden motsvarande 21–26 procent av BNP. En makroekonomisk analys redovisas också vilken bekräftar realismen i de mikroekonomiskt framräknade siffror, även efter hänsyn till ändrad demografi under det kommande decenniet.

Sammantaget tyder resultaten på att mekanismerna som ofta anförts som skäl till att skatter stadigt måste stiga som andel av inkomster, Baumols lag och Wagners lag, har övertolkats. De har inte gett den väntade fördyring under de senaste decennierna och behöver inte göra det framöver heller. Tvärtom finns potential för ytterligare skattesänkningar. Det kräver dock en mycket mer ambitiös digitaliseringsagenda i välfärden än vad som synts hittills.

Slutligen måste påpekas att de digitaliseringar som beskrivs i denna rapport inte kan genomföras med teknik allena. Ofta kräver de organisations- och lagändringar för nå full potential. Utöver vad som avhandlas i denna rapport hägrar självfallet också andra former av effektiviseringsreformer som skulle ge ytterligare skattesänkningsutrymme. Sänkt skatt kan i sin tur främja sysselsättningen och tillväxt vilket ytterligare underlättar att tygla välfärdsutgifterna som andel av BNP.

Ta del av hela rapporten.

Bli medlem i Skattebetalarna