Myndigheternas kommunikation behöver följas upp bättre

SLÖSO KOMMENTAR Statliga myndigheter kommunicerar allt mer. En utredning menar att det behövs en mer övergripande bild av vad de statliga myndigheternas kommunikation kostar. I nuläget är det svårt att se till att den sker i rätt omfattning och är tillräckligt effektiv. Här sammanfattar och kommenterar SlösO rapporten.

Att olika offentliga aktörer kommunicerar onödigt mycket är något som SlösO har lyft många gånger, men oftast i form av enskilda exempel. I en rapport av Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, ESO, ”Ingen reklam tack – en ESO-rapport om myndigheternas kommunikation” presenteras nu resultatet av en studie av de statliga myndigheternas kommunikation.

Ingen samlad bild finns över kostnaderna för statens kommunikation

Studien visar att de anställda inom kommunikation på statliga myndigheter har ökat med 46 procent under perioden 2006-2019, medan det totala antalet anställda ökat med 11 procent. Totalt arbetade 3600 personer minst 40 procent av heltid med information och kommunikation på statliga myndigheter.

Den kommunikation som myndigheterna bedriver kan vara både stöd- eller kärnverksamhet, beroende på myndighet. Men generellt har den gått alltmer till att få karaktären av kärnverksamhet.

Det verkar finnas en del överproduktion av kommunikation, men det är svårt att säga hur stor den är. Man kan inte mäta myndigheternas kommunikation endast i antal kommunikatörer, då de också köper in tjänster. Ingen samlad bild finns heller över hur stora kostnaderna för statens kommunikation är.

Nära hälften av myndigheterna har i uppdrag att bedriva någon sorts kommunikation, men vilken effekt den har utvärderas sällan på ett sätt så att det går att dra några slutsatser om den. Därmed är det också svårt att bedöma om kostnaderna är rimliga.

Bättre utvärdering av kommunikationsinsatser behövs

Rapporten drar ett antal slutsatser och ger rekommendationer. Författarna anser att myndigheternas kommunikationsinsatser behöver utvärderas systematiskt på ett bättre sätt och anpassas så att de har rätt omfattning. De totala kostnaderna för myndigheternas kommunikationsinsatser behöver också följas bättre.

De kommunikationsuppdrag som myndigheterna har måste ses över kontinuerligt och korrigeras om så behövs. Det kan också finnas en del att vinna på att samordna myndigheternas informations- och kommunikationsinsatser. Sverige har i nuläget ca 250 förvaltningsmyndigheter. Alla dessa måste inte göra allt själva.

Det offentliga kan inte bara kommunicera på måfå

Rapporten pekar på att det inte går att få överblick över hur statliga myndigheters kommunikation ser ut och vad den egentligen kostar för skattebetalarna. Det är något som behöver förändras.

Ur ett slöseriperspektiv är det viktig att kommunikationsaktiviteter från det offentliga inte sker på måfå, bara baserat på en förhoppning om att den kanske gör någon nytta. Den måste vara ändamålsenlig, effektiv och vara anpassad efter myndighetens mål och uppdrag. Snarare än att vara generös med aktiviteter bör myndigheterna vara restriktiva. De bör helt enkelt avstå från sådant som inte har en klar nytta för invånarna. Kommunikation ska inte ske för kommunikatörernas eller politikernas skull.

Det vore också bra att, som rapporten föreslår, att börja titta på om varje myndighet verkligen ska ha egna kommunikationsstaber. Det viktiga är att rätt kommunikation sker från statligt håll, inte exakt vilken myndighet som hanterar den. Bättre samordning kan minska kostnaderna.

En fråga som rapportförfattarna anser borde studeras vidare är om det kan behöva inrättas begränsningar för hur mycket myndigheterna får syssla med att främja bilden av sig själva i form av varumärkesbyggande och liknande. Det låter som en utmärkt idé.