Många är kritiska till förmögenhetsregistret

Utredningsförslaget om att upprätta ett förmögenhetsregister i Sverige har stött på hårt motstånd. Skattebetalarna, Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och enskilda företagare är av olika skäl starkt kritiska till förslaget som nu bereds av regeringen. Skattebetalarna har varit kritiska till idén att införa ett förmögenhetsregister ända sedan den förra regeringen tillsatte den utredning som i år presenterade sitt förslag. Huvudskälet till det är att registret kan vara ett första steg mot återinförandet av förmögenhetsskatt i Sverige. Tidningen Sunt Förnuft har intervjuat Bankföreningens VD Hans Lindberg och han är också kritisk till förslaget om ett förmögenhetsregister.

– Den risken är ju uppenbar och det förslag som nu varit ute på remiss har snarast stärkt den misstanken. Särskilt när idén gått hand i hand med starkare krav från vänsterhåll om att införa förmögenhetsskatter av olika slag, säger Skattebetalarnas vd Christian Ekström. Han pekar på Norge som ett exempel på vad som kan hända om man återinför en förmögenhetsskatt. Sedan vårt grannland i fjol höjde förmögenhetsskatten har ett stort antal förmögna medborgare lämnat Norge och flyttat till bland annat Schweiz. – Det skapar kännbara ekonomiska skador i ett land när miljardärer och företagsledningar flyttar utomlands, slutar att investera i hemlandet och dessutom börjar att betala skatt i ett annat land, säger Christian Ekström. Mönstret från Norge fanns även i Sverige på 1970- och 80-talen då rika svenskar som Ingvar Kamprad och Björn Borg flyttade utomlands.

I maj och april frågade Svenskt Näringsliv 879 personer i sin företagarpanel om ett hur förmögenhetsregister skulle påverka deras investeringsplaner. Nästan en tredjedel svarade att det skulle påverka planerna negativt. Svenska Bankföreningen sa precis som Skattebetalarna nej till förslaget i sitt remissvar. Föreningen, som inte tar ställning i frågan om förmögenhetsskatt, framför tre tunga skäl till att ett väldigt detaljerat register om individers tillgångar och skulder inte behövs. Det första handlar om att man överskattar nyttan.
– Ett argument för registret har ju varit att det behövs som underlag för finans- och penningpolitik och för att skapa finansiell stabilitet. Min erfarenhet efter att ha jobbat som bland annat statssekreterare och på Riksbanken är att registret är mer omfattande, detaljerat och högfrekvent än vad som behövs för att vara ett bra verktyg för den ekonomiska politiken. Ett exempel är uppgifterna om hur långa sträckor vi kör med våra bilar, som ju saknar betydelse för penningpolitikens utformning, säger Hans Lindberg, vd på Svenska Bankföreningen. Det andra skälet handlar om underskattade kostnader.
– Det har egentligen inte redovisats några kostnader, med undantag för en oerhört låg uppskattning. Men vi har beräknat att registret skulle kosta samhället totalt 1–2 miljarder kronor i investeringskostnad och därefter ungefär 100 miljoner om året i driftskostnader. De pengarna kan man använda till mycket bättre saker, säger Hans Lindberg.

Kostnaderna, inte minst för de företag som ska lämna uppgifter varje kvartal, har kritiserats av flera organisationer. Det samma gäller risken för bristande integritet och säkerhet som är Bankföreningen tredje tunga argument till att säga nej.
– Staten behöver ingen detaljkunskap om hur förmögenheten är fördelad på individnivå. Den information man har i dag kan kompletteras genom representativa urvalsundersökningar om den behövs. Säkerhetsmässigt har storbankerna i dag ett dussintal olika datasystem. För att kunna rapportera som det är tänkt krävs det att alla data samlas i ett gemensamt system där Riksbanken, Finansinspektionen och andra kan hämta uppgifter. Det gör det mycket svårare att skydda datan från att andra kommer åt den genom cyberattacker, säger Hans Lindberg.

Läs mer om Skattebetalarnas arbete mot förmögenhetsregistret.