Klimatångestterapi eller minskade utsläpp?

Har du klimatångest? Då kanske klimatångestterapi är något för dig? Jo, du läste rätt – det finns faktiskt. Och det är du som betalar för den, via skattsedeln.

För några veckor sedan avslöjades det att Studiefrämjandet i Luleå har fått hundratusentals kronor i bidrag för projektet ”BeChange – klimatbanta med klimatångestterapi”  där 21 personer fått kunskaper i hur de kan minska sin klimatpåverkan, bland annat genom att ”banta på biffen” och med hjälp av klimatångestterapi. Klimatångestterapin har finansierats av regeringens flaggskeppsinitiativ för att bekämpa klimatförändringarna – Klimatklivet. Men nu kan Slöseriombudsmannen avslöja att Studiefrämjandet utöver de 817 164 kronorna från Klimatklivet dessutom tagit emot 50 000 kronor från Luleå kommun för projektet och ytterligare offentliga bidrag från bland andra regionen och Sida. 

I ansökan respektive slutrapport redovisar Studiefrämjandet tyvärr inte vad projektet kostat eller vad man fått i bidrag, i slutrapporten står det bara att det är ett ”miljonprojekt” med stöd av Studiefrämjandet, Luleå kommun, Earth och Naturvårdsverket/Klimatklivet i samarbete med Energikontor Norr och Luleå Tekniska Universitet. Enligt Luleå kommun har även Region Norrbotten varit med och betalat. Totalkostnaden för skattebetalarna var alltså sannolikt ännu högre.

Slöseriombudsmannen kan också avslöja att Studiefrämjandet i Luleå nu inlett steg två i klimatångestterapin – eller ett intensivprogram i koldioxidbantning som de själva kallar det – med 644 000 kronor i bidrag från Klimatklivet och 50 000 kronor från Luleå kommun. Vi kan nu också avslöja att klimatångestterapin sprider sig över landet. I slutet av maj beviljade Klimatklivet 455 000 kronor till Studiefrämjandet i Sörmland för ett likadant projekt som börjar till hösten i Eskilstuna. Liknande planer finns på fler platser, bland annat i Blekinge.

I Norrbotten har projektet dessutom fått 100 000 kronor i stöd från Sida för att göra en film om projektet. 

Vad är då klimatångestterapin? I slutrapporten för projektet kan man bland annat läsa att ”Under de praktiska föreläsningarna gavs ingen klimatkatastrofinformation. Fokus låg på hur olika val påverkar och vilka klimatsmarta lösningar och hur olika livsstilar kan se ut”.

Vilken effekt har då klimatterapin haft? Projektet beskrivs av de som står bakom det som ”en succé av stor vikt för klimatet”. Men utvärderingen av projektet kan inte kallas för någonting annat än rent anekdotisk. Innan projektet började ”vägdes deltagarna in” och när projektet avslutades hade deltagarna enligt den egna skattningen minskat sina utsläpp med fem ton per person, totalt alltså 105 ton. Man ska dock komma ihåg att den typen av självskattningar är behäftade med stor osäkerhet. Men låt oss för den goda sakens skull bara anta att skattningarna stämmer. En snabb överslagsräkning visar då att kostnaden per minskat ton var nästan 8 300 kronor. Räknar vi på en miljon, som projektägarna skriver i sin slutrapport, landar kostnaden på nästan 10 000 kronor per ton.

När steg ett i projektet genomfördes i Luleå under 2016-2017 var priset på utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem ETS ungefär 50 kronor per ton koldioxid. Om man istället för ett projekt i klimatångestterapi hade lagt pengarna på att köpa utsläppsrätter hade man plockat bort 20 000 ton utsläpp från marknaden. Man hade alltså fått nästan tvåhundra gånger mer för pengarna om man lagt dem på utsläppsrätter istället, alternativt så hade en lika stor utsläppsminskning kostat lite drygt 5 000 kronor. Det är svårt att säga något annat än att skattepengar slösades bort helt i onödan.       

När jag frågar Luleå kommun om inte kostnaden per minskat ton var lite väl hög i projektet och om man inte hade kunnat få större utsläppsminskningar om man satsat pengarna på något annat blev svaret:

”Motiv för vårt deltagande i projekten:

• Vår största utmaning när det gäller klimatfrågan är transporterna och det handlar mycket om beteende
• Projektet har en unik mix av klimat och välbefinnande, verkar för både miljömässig hållbarhet och social hållbarhet
• Första steget visade på en stor potential att skala upp metoden om den kunde utvecklas ytterligare
• I framtiden räknar vi med att studiecirkelformen kommer att vara den bästa metoden”

I Klimatklivet fördelar regeringen 16 miljarder på fem år till klimatrelaterade investeringar. Satsningen har fått svidande kritik från flera av regeringens expertmyndigheter, bland annat skriver Konjunkturinstitutet i en kommentar till vårbudgeten 2018 att ” Konjunkturinstitutet har påkallat allvarliga brister i utformningen av tidigare investeringsstöd, inte minst på grund av bristande kostnadseffektivitet och additionalitet. Klimatklivet kan tidigarelägga verksamma åtgärder, men kan även innebära kostsamma satsningar på åtgärder vilka sannolikt ändå skulle genomföras.”

När nu klimatfrågan är så allvarlig kan man fråga sig varför dessa pengar inte lades där de hade gjort störst nytta och minskat utsläppen mest. Ibland kan man nästan få intrycket av att det inte är minskade utsläpp som är viktigast i klimatpolitiken, utan åtgärderna i sig. Dåligt för klimatet förstås, men bra för bidragsentreprenörerna.