Granskning: Miljoner för en tidning som de flesta slänger

Om du bor i Stockholms län har du garanterat fått 1177-tidningen i brevlådan – men risken är stor att du inte ens lagt märke till den. En intern enkätundersökning, som Slöseriombudsmannen har tagit del av, visar att 60 procent av mottagarna antingen inte har läst något ur tidningen – eller ens noterat att de fått den.

Trots detta har Region Stockholm fortsatt att finansiera och distribuera tidningen till en kostnad på över 40 miljoner kronor de senaste fem åren. En sammanlagd uppskattning sedan starten 2002 visar att skattebetalarna kan ha betalat upp till 277 miljoner kronor för en tidning som en majoritet inte tar del av, och i bästa fall lämnar på återvinningsstationen.

En tidning som ingen efterfrågar – men alla betalar för

1177-tidningen ges ut fyra gånger per år av Region Stockholm och delas ut till cirka 1,1 miljoner hushåll samt till vårdmottagningar, apotek, bibliotek och skolor. Tidningens syfte är, enligt regionen, att sprida information om sjukvård, hälsa och vårdrelaterade tjänster till länets invånare.

Men enligt enkäten som Slöseriombudsmannen tagit del av, har över en halv miljon mottagare inte ens noterat att de fått tidningen. Samtidigt föredrar 60 procent att få sin information digitalt – exempelvis via 1177.se. Frågan som uppstår är huruvida det är rimligt att fortsätta finansiera en tryckt tidning när majoriteten hellre tar till sig information via andra kanaler?

Miljoner på sophögen – vad har det kostat?

Vad tidningen har kostat skattebetalarna sedan starten 2002 vet inte ens Region Stockholm själva. Däremot har Slöseriombudsmannen sammanställt uppgifter från de senaste fem åren:

• Sammanlagd kostnad (2019–2023): 40,6 miljoner kronor
• Genomsnittlig årlig kostnad: 8,1 miljoner kronor
• Senaste numret (per utgåva 2023): cirka 3 020 000 kronor (varav 1 300 000 kronor för tryck, 1 600 000 kronor för distribution och 150 000 kronor för produktion.)

Om vi utgår från den genomsnittliga årskostnaden för de senaste fem åren – strax över åtta miljoner kronor – så rör det sig om 186 300 000 kronor sedan 2002. Om vi istället utgår ifrån att varje nummer kostat lika mycket som det senaste – strax över tre miljoner kronor – så rör det sig om 277 840 000 kronor genom åren.

• Med genomsnittlig årskostnad (över de senaste fem åren): 186,3 miljoner kronor
• Med senaste numrets kostnad som riktmärke: 277,8 miljoner kronor

Oavsett hur man räknar blir summan betydande, och kunde ha gått till sjukvård – eller stannat i skattebetalarnas plånböcker. Istället har de gått till en produkt som enligt egen undersökning har en mycket begränsad effekt.

Vad säger Region Stockholm?

När Slöseriombudsmannen frågar Region Stockholm hur de motiverar att fortsätta finansiera en tidning som majoriteten inte läser, svarar regionens pressansvarige via mejl:

“Regionen har ett samhällsansvar där tidningen är en viktig bärare av information till invånarna, även de delar som inte är digitala. Tidningens syfte är att inspirera invånarna i länet till egenvård, vara en trygg källa till kunskap om sjukdomar, hälsa och vårdutbud samt hänvisa till 1177:s övriga kanaler för fördjupad information.”

Vidare hävdar regionen att tidningen har ”höga uppmärksamhetssiffror jämfört med andra utskick”, enligt deras egna mätningar. Detta påstående står dock i skarp kontrast till enkätundersökningen där 60 procent av mottagarna säger att de inte läst eller ens uppmärksammat tidningen; men säger antagligen mer om regionens övriga uppmärksamhetssiffror än tidningens framgång.

Ett litet exempel på en stor samhällskostnad

Statskontoret har tidigare konstaterat att myndigheters årliga kostnader för så kallad ”påverkanskommunikation” uppgår till 1,5 miljarder kronor per år. Men denna siffra inkluderar endast statliga myndigheter – kommunala och regionala initiativ, som 1177-tidningen, ingår inte i beräkningen. Det betyder att de faktiska kostnaderna för liknande kommunikationsinsatser sannolikt är betydligt högre.

Frågan som måste ställas är: är detta en rimlig prioritering av skattepengar? I en tid där digital kommunikation blir allt mer dominerande, och där en majoritet av invånarna föredrar att få sin information online, framstår en påkostad tryckt tidning som ett ineffektivt sätt att nå ut. Resurserna kan säkerligen användas bättre än att årligen läggas på sophögen.

Philip Syrén
Slöseriombudsmannen