”Det finns för mycket pengar i sjukvården”

Den svenska sjukvården lider inte av brist på resurser. Problemet är snarare att överkapaciteten inte utnyttjas och att momssystemet snedvrider konkurrensen, menar Aleris vd Jens Eriksson. ”Vi utför exakt samma nytta för samhället, men beroende på vem som beställer vården slår en enorm skillnad i skattekostnad in”, säger han.

Det här är en artikel från tidningen Sunt Förnuft. Om du vill ha Sunt Förnufts nyhetsbrev, samt två papperstidningar per år, bli medlem i Skattebetalarna här.

Den svenska privata vården är effektivare, billigare och har nöjdare patienter än den offentliga vården. Det visar de flesta mätningar som gjorts, exempelvis SKR:s nationella patientenkät för primärvården och den här rapporten från Sirona.

Men skillnaderna är större än de flesta vet om.

Ett exempel:

I Ängelholm bedriver Aleris en ortopedisk klinik på uppdrag av Region Skåne. För en höftledsoperation får de 67 913 kronor i ersättning.

En våning upp i samma byggnad driver Region Skåne sin egen ortopediska verksamhet. För samma operation ersätter regionen sin egen klinik med 104 167 kronor.

Att den här skillnaden finns har dock sina förklaringar, till exempel att offentliga sjukhus interndebiterar kostnader för gemensam infrastruktur – röntgen, labb, administration, sterilisering – på varje ingrepp, och att offentliga sjukhus ofta har ett bredare uppdrag som tas upp i ersättningsmodellerna.

Stora skillnader i skatt

Men fallet ovan innehåller också skattemässiga skillnader som straffar den privata aktören. Vård, skola och omsorg är nämligen undantagna från moms, vilket normalt innebär att inget momsavdrag får göras för de varor och tjänster som köps in, detta innebär att kostnaden blir 25 procent högre.

Detta gäller för privata vårdaktörer. Offentlig vård och omsorg kompenseras däremot och får tillbaka moms på sina inköp.

Om Aleris och Region Skåne hyr in en konsultläkare för att utföra höftledsoperationen innebär det att Region Skåne får tillbaka 25 procent av kostnaden, till skillnad från Aleris. Där utöver tillkommer all utrustning, som också blir 25 procent dyrare för den privata aktören.

Resultatet blir att samma patient, samma läkare, samma ingrepp, samma byggnad och samma uppdragsgivare leder till olika skatteeffekter beroende på om vården utförs av en privat eller offentlig aktör. Skattemässigt gynnas den offentliga verksamheten, även om den är dyrare. På sikt riskerar resurser att styras mot mindre produktiva enheter, menar Aleris vd Jens Eriksson.

– Allt det här gör att det är en ganska rejäl skillnad i kostnad. All ekonomisk teori säger att varor och tjänster följer minsta motståndets lag. Lägger man in skattekilar på olika ställen har det en effekt på beteenden och vilket arbete som utförs. Vill man ha mindre av någonting så beskattar man det hårdare. Utifrån det resultatet, då vill man att det ska utföras mindre privat sjukvård och mer offentlig. Det får folkvalda såklart bestämma, men jag tror inte att det var avsikten, säger han till Sunt Förnuft.

Att fortsätta ösa in resurser i ett lågproduktivt system som inte vet hur man ska lösa uppgiften hade aldrig fungerat i ett vanligt bolag

­Skattesystemet slår extra hårt mot vård där beställaren av vården inte är offentlig, utan till exempel ett försäkringsbolag genom en privat sjukvårdsförsäkring.

Påslag av moms, arbetsgivaravgifter på försäkringspremien och inkomstskatt på förmånsvärde gör att en operation som kostar 64 000 kronor får en total kostnad på över 100 000 kronor, som fördelas på utföraren, försäkringsbolaget, arbetsgivaren och förmånstagaren.

– Vi ger exakt samma nytta för samhället, men beroende på vem som beställer vården slår en enorm skillnad i skattekostnad in. Det tycker jag är konstigt. Många av oss privata utförare har en överkapacitet på runt 20 procent, men systemet gör att vi inte nyttjar den, säger Jens Eriksson.

Chans att ändra EU-regler

Att systemet ser ut så här är inte bara svenska politikers fel. Reglerna styrs delvis på EU-nivå.

Men det finns ett tidsfönster att påverka reglerna. EU-kommissionen arbetar just nu med att se över momsdirektivet. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv har tagit fram ett förslag om nollmoms i välfärden, vilket innebär att privata utförare skulle vara momspliktiga men kunna dra av all moms.

Organisationen håller på att sammanställa en rapport med förslaget som kommer att presenteras i maj. Enligt deras huvudberäkningar för 2023 skulle en reform med nollmoms för hela välfärden med vård, skola och omsorg belasta statsbudgeten med upp emot 2 miljarder kronor när endast ingående moms beaktas.

– Det är ett elegant och enkelt förslag som tar bort snedvridningseffekterna. Dessutom skulle vi få positiva spridningseffekter där personal lättare kan röra sig mellan olika verksamheter. Just nu blockeras det av skattekilarna, det är som att kasta sand i maskineriet, säger Jens Eriksson.

Behöver inte skjutas till mer pengar

Det finns betydligt mer att göra än att ändra de skattemässiga förutsättningarna för bättre sjukvården i Sverige.

Ett exempel är systemet kring öppen och sluten vård.

Om du som patient söker öppenvård, alltså vård där du inte blir inlagd, har du rätt att söka vård över hela landet och till vilken vårdgivare du vill.

Om du däremot söker slutenvård, alltså vård där du blir inlagd, måste din hemregion godkänna att du får vård på annat håll.

Jens Eriksson tar upp ett exempel från sitt eget liv.

– En anhörig till mig bor i Dalarna. När hon skulle operera sitt knä så fick hon vänta nio månader på en operationstid. Till slut fick jag henne genom systemet, eftersom jag kan regelverket, och på två veckor fick hon en operationstid i Stockholm.

­Beklagligt att vi bromsas av lagstiftning

Effekterna av lagstiftningen kring slutenvård gör att Sverige står med en stor överkapacitet runtom i landet. Tvärtemot vad många tror om sjukvården, enligt Jens Eriksson.

– Det här är intressant ur ett skattebetalarperspektiv. Jag menar att det definitivt inte behöver skjutas till mer pengar till sjukvården. Snarare finns det för mycket pengar i sjukvården, det är bara det att de används på fel sätt.

– Att fortsätta ösa in resurser i ett lågproduktivt system som inte vet hur man ska lösa uppgiften hade aldrig fungerat i ett vanligt bolag, men här får det bara fortgå, säger han.

Jens Eriksson betonar att den offentliga vården behöver vara basen i sjukvårdssystemet. Den privata vården kan inte ersätta den bredd och den högspecialiserade vård som det offentliga erbjuder.

Men genom att ta bort onödiga skattekilar och öppna upp slutenvården hade enorma resurser kunnat frigöras, samtidigt som den överkapacitet som finns i dag hade kunnat utnyttjas.

– Jag talar såklart i egen sak, men vi privata utförare genomför vården billigare, ofta för halva priset. Vi utför den lika bra eller bättre. Och vi gör det med personal som har hälften så höga sjukskrivningstal. Då tycker jag att det är ganska beklagligt att vi har en uppgift att fylla i samhället och vi har kapacitet att göra mycket mer, men bromsas av lagstiftning.