EU-avgiften – vad får vi för pengarna?

Sverige har sedan första januari 1995 varit medlem av Europeiska unionen, EU, och är i dag ett av de 27 medlemsländerna. Vad EU och dess institutioner prioriterar och fokuserar på varierar så klart över tid, och beror inte minst på hur både Europaparlament och medlemsländernas regeringar tänker. Det som är konstant är behovet av att finansiera EU.

EU har inte några egentliga egna intäkter, även om man tar ut skatt av sina egna anställda. I stället täcks hela EU:s budget, som för 2024 är på nästan 143 miljarder euro och vars långtidsversion sätts för fem till sju år framåt, av avgifter som medlemsländerna betalar. Men hur beräknas egentligen avgifterna?

Avgifterna som medlemsländerna betalar till EU beräknas från år till år och fördelas relativt efter ländernas bruttonationalinkomst (BNI). EU:s långtidsbudget är satt och kostnaderna måste täckas av intäkterna. Det betyder förenklat och i korthet att när långtidsbudgeten väl är satt måste minskade intäkter från en källa eller ett medlemsland i realiteten kompenseras genom höjda avgifter för övriga delar eller länder.

Sveriges avgift för 2024 är budgeterad till 40,8 miljarder kronor, efter att Sveriges rabatt på 777 miljoner kronor dragits av. I grund och botten baseras EU-avgiften på fyra delar: en del bygger på Sveriges tullavgifter, en del är momsbaserad, en del är en plastavgift som varierar med mängden plast i landet som inte återvinns, och den fjärde delen är baserad på Sveriges bruttonationalinkomst, BNI. De tre första avgifterna varierar beroende på hur stora intäkterna faktiskt blir i den svenska ekonomin, medan den fjärde avgiftens storlek beror på vår ekonomiska utveckling relativt övriga medlemsländer.

Tullavgiften baseras på den tulluppbörd Sverige tar upp. Medlemsländerna får behålla 25 procent av tulluppbörden och resten är den gemensamma avgiften till EU. För Sverige 2024 beräknas tullavgiften till EU uppgå till cirka 7,4 miljarder kronor.

Momsavgiften baseras på den mervärdesskatt som medlemsländerna tar in. Den uppgår till 0,3 procent av momsskattebasen och för Sveriges del beräknas den bli 8,3 miljarder kronor. Avgiften som beror på mängden icke-återvunnen plast beräknas uppgå till 1,4 miljarder kronor. Medan övriga avgifter är formade som breda skattebaser för EU-avgiften, så är avgiften för icke-återvunnen plast i stället utformat som ett ekonomiskt styrmedel för att minska användningen av icke-återvinningsbar plast och öka omhändertagandet och återvinningen av plast.

Den fjärde delen varierar med Sveriges BNI och beräknas uppgå till 23,6 miljarder för 2024, efter det att vi får vår rabatt.

Samtliga fyra delar av avgiften varierar från år till år och mest påtagligt blir det när den ekonomiska utvecklingen går i otakt i de olika medlemsländerna. Om svensk ekonomi går bra medan andra medlemsländer går knackigt så ökar vår andel av avgiften, medan det omvända sker när svensk ekonomi halkar efter.

Vad får Sverige tillbaka?

Varje år får Sverige också ta del av olika stöd, bidrag och ersättningar som fördelas ur EU-budgeten. Den största biten av EU-budgeten går till den gemensamma jordbrukspolitiken, samt till de gemensamma struktur- och återhämtningsfonderna. Sverige beräknas här få ungefär 17 miljarder kronor i direkta stöd och ersättningar. Dessutom fördelas en rad resurser till forskning och utveckling där stöden till svenska universitet brukar landa på ungefär en miljard om året. Därutöver finns en hel rad mindre poster, men någonstans under 20 miljarder kronor av EU-avgiften kan vi räkna med kommer tillbaka till Sverige. Det betyder att Sverige i dagsläget bidrar med drygt 20 miljarder kronor netto till EU:s gemensamma kostnader, och till stöd till andra EU-länder.

Avgifterna varierar mellan länderna

Sverige har en rabatt på sin medlemsavgift, men sett till andra medlemsländer är Sverige likväl ett medlemsland som betalar mer i avgift än vad vi får tillbaka i direkta stöd och ersättningar, men ändå inte mest. Sett till BNI per invånare så är det Nederländerna som är största bidragsgivare, följt av Tyskland och därefter Sverige och Frankrike. Den tyska, franska och nederländska avgiften är dock mycket större mätt i kronor. För gemene svensk betyder det att ungefär 2 500 kronor om året går till EU efter att vi fått tillbaka de stöd och ersättningar vi ska ha, även om det såklart varierar från år till år.

Är EU en förlustaffär för Sverige?

Att Sverige betalar mer i medlemsavgift till EU än vad vi får tillbaka i rena bidrag är inte detsamma som att det är en dålig ekonomisk affär att vara medlem. Avgiften, efter bidragen, är att se som just kostnaden för att få vara med på den inre marknaden i EU, och få ta del av EU:s internationella handelsavtal, som ger möjligheter för svenska företag och privatpersoner att handla fritt i EU. Vad samhällsvinsten är i detta finns det olika beräkningar på som sträcker sig mellan 200 och 500 miljarder om året. Det skulle betyda att det är en rejäl samhällsvinst.