Stafett-SlösO: Stoppa byråkraters slöseri och slarv – med ökad kontroll

Vi betalar skatt vare sig vi vill det eller ej, men att få insyn i hur pengarna används är svårt. Det behövs fler utvärderingar och konsekvensanalyser. Öppenheten måste öka.

I dessa knepiga ekonomiska tider jagar de flesta av oss extrapriser. Vi drar ner värmen eller skippar att köpa nya jeans. Så är det för privatpersoner. Så måste småföretagare tänka.

Men kommuner? Regioner? Myndigheter? Hmm. Dit rullar pengarna in som de ska oavsett. Skatten plockas från din lön eller tas som andel av det du köper i affären. Klirr klirr.

Vem ser till att tjänstemän och politiker tänker lika nödvändigt smart som du när det är kris? Risken är att makthavarna lattjar med feta budgetar av Andras Pengar utan respekt – utan en tanke på den möda och det slit du har lagt ner.

den ekonomiska smällen puttas över på skattebetalarna.

Tyvärr tyder mycket på att det slarvas. Konkursförvaltare behöver inte redovisa timmar. Expressen fann att var tredje anställd som sparkats, eftersom de exempelvis stulit från äldre, ofta fått jobb i en annan kommun. I dagarna kunde vi läsa att en person som sparkades från Migrationsverket aldrig anmäldes för fusk med betyg och dataintrång, och därmed kunde få jobb som socialsekreterare. Hejsan. Hoppsan.

Samtidigt måste vi skattebetalare noggrant betala och redovisa. Minsta miss kan ge straff.

Vi ror så svetten lackar, men piskan kittlar inte deras feta nackar, så att säga…

Visst görs det revisioner, men rapporterna är torra, tjocka luntor som få orkar läsa. Databaserna som finns är snåriga.

Vilka reportrar har tid att gå igenom dem i detalj? 61 av Sveriges kommuner saknar dessutom nyhetsredaktion som bevakar. Och alla tusentals kommunikatörer som vi avlönar tycks inte se ett behov av att granska sina chefer. Ehum.

Dessutom kan kvaliteten ifrågasättas. 2020 undersökte Revisorsinspektionen den kommunala revisionen och påpekade att det saknas ett fastställt regelverk. Och i kommunen granskas politiker av förtroendevalda revisorer – som alltså ska granska sina partikamrater. Nyligen berättade revisorer från V i Stockholm att de hade önskat fördjupa granskningen, och då plötsligt inte blivit omvalda.

När Riksrevisionen granskade 37 utvärderingar av näringspolitiken uppfyllde bara två grundläggande krav. Ofta hade företagen bara fått frågan om stöden varit användbara.

Granskningsrapporters kvalitet ger dessutom få klick. Kommunpoeten i Tranemo är en mer publikfriande felprioritering, trots att en miljon är en pyttesumma i jämförelse med det torra revisorer pysslar med. Det massiva slöseriet kan således pågå bortom Twitter.

Regeringen lovar införa tjänstemannaansvar, vilket verkar bra. Facken varnar för handläggare kan bli rädda för att göra fel.

Jaha, tänker jag. Så bra. De ska darra.