Sveriges ekonomiska politik behöver en riktning

I valrörelsen debatteras och diskuteras i bästa fall vilka politiska förslag som ska få genomslag de kommande fyra åren. När det gäller den ekonomiska politiken står det dock klart att vad landet framför allt är i behov av är en riktning på politiken, i stället för som idag ingen alls.

Den gångna mandatperioden inleddes med storslagna löften om en stor skattereform. Skatterna skulle bli mer konkurrenskraftiga och rättvisare. Med facit i hand blev det ingen reform alls. Åren som gått har inneburit både bra och dåliga förändringar för skattebetalarna. Den kontraproduktiva och skadliga värnskatten är äntligen avskaffad. Ett par jobbskatteavdrag har kommit på plats, inte minst tack vare de oppositionsbudgetar som vunnit gehör i riksdagen de gångna fyra åren, och gett mer ekonomiskt utrymme för vanliga löntagare. Samtidigt har nya skattepålagor införts, med bland annat en bankskatt som vältras över på såväl småföretagare som bolånetagare. Skattebördan på en normal inkomst har minskat något, och på sätt och vis kan man se mandatperioden som en återgång till ett mer normalt läge än förra periodens skattehöjarfokus. Men det bestående intrycket av mandatperioden är att det saknats riktning och blivit fyra förlorade år.

Problemet med de gångna årens ekonomiska politik är inte vilken riktning man valt. Utan att man faktiskt inte valt någon riktning alls. Skattesänkningar har blandats med skattehöjningar helt utan tanke eller strategi. Kortsiktigheten står som en stor elefant i rummet. Senaste exemplet är att finansministern säger att man nu vill avskaffa avfallsförbränningsskatten för att bättre kunna producera energi. En skatt som regeringen infört, och så sent som i maj i år ville höja. Och tyvärr ser det inte ljusare ut inför nästa mandatperiod. När Dagens Industri intervjuar de ekonomisk-politiska talespersonerna så vägrar finansministern helt sonika att ge besked om hur man ser på den ekonomiska politiken. Det mest centrala politikområdet för att styra staten har alltså Socialdemokraterna ingen uppfattning om, utan allt är bara en förhandlingsfråga. Inför förr-förra valet hade Socialdemokraterna som huvudlinje att bekämpa arbetslöshet, och målet att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 skulle vägleda politiken. Men nu finns i stället ingen vägledning alls för Sveriges största parti.

Avsaknaden av politisk riktning är skadlig för Sverige. Vi har nu bland de högsta arbetslöshetstalen i hela EU och tillhör de sämsta i klassen när det kommer till tillväxt per invånare. Arbetslösheten är oroväckande hög, samtidigt som arbetsgivare skriker efter arbetskraft. Självförsörjningsgraden är alldeles för låg för ett land med höga ambitioner om offentlig välfärd och en hög ekonomisk lägstanivå. Vi är nu långt ifrån de tätpositioner vi vill ha i den globala välståndsligan. Ska Sverige komma ur de kriser världen upplevt de senaste åren och fortfarande upplever skulle det behövas en genomgripande idé som styr reformer och vägleder regering och myndigheter. Mer av kohandel kommer inte ta oss tillbaka till toppen.

Erik Bengtzboe

chefekonom, Skattebetalarna