Jan Guillou förlorar första ronden mot Skatteverket

”Nu är de jäklarna ute efter att sänka min skatt igen. Det har med åren blivit allt svårare att bedriva negativ skatteplanering, eftersom det finns en bred politisk enighet om hur angeläget det är att öka inkomstklyftorna i Sverige.”

Så inleder författaren Jan Guillou en krönika som publiceras i Aftonbladet i augusti 2019. Ett par år tidigare har tidningen ETC berättat att han försöker maximera det han skickar till statskassan.

Jan Guillous önskan att betala ytterligare skatt verkar dock inte omfatta förmånsbeskattning. I januari 2020 publicerar nämligen Aftonbladet ännu en krönika där han berättar om sin skatt. Och denna gång handlar krönikan inte om Guillous svårigheter att få betala tillräckligt hög skatt. Nu är problemet i stället att hans bolag råkat ut för en skatterevision, och att Skatteverket kommit fram till att bolagets författerianläggning utgör en skattepliktig förmån. Detta är enligt Guillou helt uppåt väggarna. Han berättar att han tänker överklaga beslutet och att han under de kommande åren kommer att vinna i förvaltningsdomstolarna. Guillou förklarar för läsaren att den juridiskt springande punkten är huruvida han bedriver författeri eller fritid under perioden januari till juni och låter läsaren veta att han som motdrag kommer att sänka sin skatt med ett par miljoner året därpå, vilket onekligen måste te sig en smula överraskande för den som följt honom och tagit del av hans vedermödor med att få betala tillräckligt hög skatt.

Något som inte nämns i krönikan är att Skatteverkets beslut inte enbart handlar om förmånsbeskattning av den så kallade författerianläggningen, utan också om att bolaget betalat badrumsrenovering och försäkring för en annan fastighet (som Guillou äger privat), samt att bolaget placerat inventarier med ett bokfört värde på ca 7,5 miljoner kronor hemma i författarens lägenhet.

Vi jurister på Skattebetalarna skrev om detta för drygt två år sedan. Vi hävdade då att Jan Guillou helt och hållet missförstått vad som är den springande punkten för om skattepliktig förmån uppkommer eller inte och att han skulle komma att förlora mot Skatteverket.

Förvaltningsrättens dom har nu kommit.

Av domen framgår inledningsvis att Jan Guillou inte överklagat de delar av Skatteverkets beslut som handlar om att han låtit bolaget betala badrumsrenovering och försäkring för en annan fastighet som han äger privat. Varför författaren inte överklagat dessa delar av beslutet kan bara han själv (och möjligtvis hans juridiska ombud) svara på.

Beträffande den delen av beslutet som Jan Guillou har överklagat – förmånen avseende bolagets författerianläggning – så konstaterar domstolen i korthet att utredningen visar att författaren i stor utsträckning bor i den 174 kvadratmeter stora villan mellan januari och juni varje år, och att detta ger upphov till en skattepliktig förmån som varken bolaget eller författaren har redovisat i någon deklaration. Domstolen ger således grönt ljus till Skatteverkets beslut att höja författarens skattepliktiga inkomst samt att ta ut skattetillägg eftersom oriktig uppgift har lämnats genom att förmånerna inte har tagits upp i deklarationerna.

Det finns ett par omständigheter som tyder på att Förvaltningsrätten i Uppsala vinnlagt sig om att handlägga målet med noggrannhet och slippa uppläxning av nästa instans (Kammarrätten i Stockholm). Den ena är att förvaltningsrätten har tagit ovanligt lång tid på sig att avgöra målet. Den andra är att domstolen har kostat på sig att sätta en förvaltningsrättsfiskal på att bereda målet. Det grovjobbet görs vanligtvis inte av en domare utan av en notarie eller en föredragande jurist.

Därmed behöver dock inte alls sista ordet vara sagt. Jan Guillou har nämligen två månader på sig att överklaga domen, och vad författaren sagt om att han under de närmsta åren kommer att vinna i förvaltningsdomstolarna kan svårligen tolkas på annat sätt än att han har för avsikt att överklaga hela vägen. I en intervju i tidningen fPlus målar författaren upp en bild av en muntlig förhandling i kammarrätten där han radar upp 19 böcker som skrivits i författerianläggningen, och berättar att han ”kommer att vinna den här striden”.

Till dess att kammarrätten – och vem vet, kanske också Högsta förvaltningsdomstolen – tagit ställning till om Jan Guillous bolag kan tillhandahålla en villa åt författaren att bo i utan att det därigenom uppkommer en skattepliktig förmån under förutsättning att han arbetar hårt och fokuserat i villan, så får den som vill veta om författaren till slut får rätt i att han kommer att vinna den här striden helt enkelt ge sig till tåls ytterligare ett tag.

En stor del av våra medlemmar är småföretagare och vi har sett hur många av dessa förmånsbeskattas även för tillgångar som objektivt sett utgjort rena grundförutsättningar för att kunna bedriva verksamheten. Detta är ett problem som vi påtalat tidigare.

Man kan ha olika uppfattningar om huruvida en villa på 174 kvadratmeter är en grundförutsättning för författeriverksamhet, och om Jan Guillou vinner i överrätterna så innebär det utan tvekan en påtaglig förskjutning av rättsläget. En sådan förskjutning av rättsläget vore enastående goda nyheter för tusentals småföretagare – inte minst med tanke på att coronapandemin medfört ett förändrat synsätt på varifrån skrivbordsarbete kan utföras. Vi jurister på Skattebetalarna kommer således att följa ärendet med stort intresse hela vägen i mål.

En sak står dock helt klar redan nu. Och det är att om Jan Guillou – i enlighet med vad han tidigare uttryckt – skulle vilja betala högre skatt så finns det en så enkel lösning på detta att han för ändamålet i fråga inte ens kommer att behöva anlita ett juridiskt ombud. Han kan nämligen begära omprövning av äldre beskattningsår och yrka att han påförs motsvarande skattepliktig förmån som under de år (2017 och 2018) som förvaltningsrättens dom gäller. Eftersom författerianläggningen uppfördes redan 1991 torde potentialen för framgångsrik negativ skatteplanering vara god.

Erik Wiger och Magnus Bodö
skattejurister på Skattebetalarnas Förening