50 miljarder slösas varje år på värdelös industripolitik
Stöden till företag har ökat under de senaste 15 åren. Den aktiva industripolitiken uppskattas till minst 50 miljarder kronor om året. Stöd till entreprenörskap, innovation och ”green deals” låter bra men levererar tunt. En ny rapport från Skattebetalarna visar att den svenska industripolitiken kostar minst 50 miljarder skattekronor varje år utan att skapa något betydande värde.
Berikar dem vars främsta kompetens ligger i att söka bidrag
Skattebetalarna har tidigare släppt rapporten Den industripolitiska återvändsgränden – En historia om det statliga riskkapitalet (Jörnmark, Sandsröm 2020). Nu presenteras uppföljaren Den industripolitiska återvändsgränden 2.0 – Det statliga riskkapitalet ett växande svart hål (Sandström 2022). I rapporten konstateras att det årligen slösas bort mer än 50 miljarder skattekronor på olika former av företagsstöd utan att skapa något betydande värde. Det är mer än vad Polisen kostar årligen och lika mycket som två och en halv Öresundsbro hade kostat.
– Det är anmärkningsvärt att så mycket av skattebetalarnas pengar – ungefär 5 000 kronor per svensk medborgare – spenderas på något som visat sig vara ineffektivt eller till och med skadligt. Ännu mer anmärkningsvärt är det att så kallade ”Green deals” ökar allra mest, när detta tycks vara det allra sämsta exemplet att spendera pengar på, säger Christan Ekström, vd Skattebetalarna.
Företagsstöd och aktiv industripolitik har ökat i popularitet sedan finanskrisen. Detta trots att forskningen som finns på området visar att stöden inte bara är ineffektiva utan rentav kan vara skadliga för marknaden. Stöden leder varken till högre omsättning eller fler anställda.
– Undermåliga utvärderingar gör att näringspolitiken framställs i en bättre dager än vad som är fallet. Det håller politiker ovetande om hur det faktiskt ser ut. Samtidigt vill politiker gärna framstå som handlingskraftiga vilket gör det lockande att kunna visa upp att man har satsat på innovation eller entreprenörskap. Den kombinationen av okunskap och vilja att framstå som handlingskraftig gör att detta har kunnat växa oavsett politisk färg på regering, säger Christian Sandström som är rapportens författare.
I internationell forskning har man analyserat vilka aktörer som finns till för att främja entreprenörskap. Företeelsen betraktas numera som en egen industri. I en studie publicerad 2017 uppskattar forskarna Hunt och Kiefer den amerikanska entreprenörskapsindustrins omsättning till 13 miljarder dollar. I det ingår utbildningar, böcker, juridiskt stöd, stöd med redovisning, konsulttjänster, reklam, mässor och konferenser. Effekten blir mer entreprenöriell aktivitet men lägre kvalitet eftersom fler som inte borde ägna sig åt entreprenörskap uppmuntras till att ägna sig åt det. I takt med att stöden fortsätter växa i Sverige sker samma utveckling här. De företag som tar emot många av dessa stöd har lägre produktivitet men högre löner.
– De här stöden har vuxit med nästan 50 procent på 15 år och ger upphov till ett bidragsentreprenörskap. Det är inte ansvarsfullt användande av skattebetalarnas pengar att berika dem vars främsta kompetens ligger i att söka bidrag. Istället borde resurserna riktas till att skapa bättre förutsättningar för konkurrenskraftiga företag att växa och bidra med riktig tillväxt, framhåller Skattebetalarnas chefekonom Erik Bengtzboe.
Ledare NWT: Meningslösa företagsstöd kostar hutlösa summor.
