Bli medlem

Århundradets slöseri

Eftersom Skattebetalarnas förening firar 100 år i år, efterfrågade Slöseriombudsmannen nomineringar från allmänheten för att utse Århundradets värsta slöseri.

En flodvåg av förslag kom in. Sverige är helt enkelt exceptionellt bra på att slösa med skattepengar. Vissa förslag var mer unika – andra kom från många. På grund av mängden och mångfalden i förslagen var det omöjligt att utse ett enda värsta slöseri. Det finns inga vinnare – bara förlorare.

Här presenteras ett urval av århundradets slöserier. Vissa tendenser återkommer. Därför har de delats in i några olika kategorier, som toppas med varsitt praktexempel. Vissa kan mycket väl införas under flera kategorier.

Kategori 1 – Statens långa fingrar

Ibland ger sig staten in på rent destruktiva områden som ingen borde syssla med, som att styra eller förändra befolkningen snarare än att stödja och underlätta för den.

Rasbiologiska institutet

Statens institut för rasbiologi inrättades i Uppsala 1922 efter ett beslut i Riksdagen som stöddes av ledamöter från alla partier. Efter hand övergick forskningen till att handla om medicinsk genetik och socialmedicin. Först 1958 lades institutet ner. Det är lätt att fördöma inrättandet av institutet utifrån ett humanitärt perspektiv. Därtill intar institutionen en sedelärande särställning som det kanske värsta illustrerande exemplet i vår historia på att inte allt som går att göra, ska göras, särskilt inte med skattepengar.

Foto: Pressens Bild

Kategori 2 – Brist på konsekvensanalys

När planering och konsekvensanalys av projekt är för dåliga kan resultatet bli skenande kostnader, förseningar och kostsamma nödlösningar. Det kan exempelvis handla om fastigheter, sjukhus, infrastruktur eller it-system. Miljarder kronor går förlorade varje år i dåliga offentliga upphandlingar. Migrationspolitiska beslut utan ordentliga konsekvensanalyser är också något som kännetecknat Sverige.

Tunneln genom Hallandsåsen

Ett specifikt exempel är bygget av järnvägstunneln mellan den norra och södra sidan av Hallandsåsen i Skåne län. Arbetet, som startade 1975, kantades av haverier, förseningar och fördyringar. Den blev runt tolv gånger dyrare än beräknat. Tunneldrivningen påbörjades 1992 och tunnlarna invigdes slutligen 2015.

Foto: Staffan Andersson

Kategori 3 – Storhetsvansinne

Politiker vill allt för ofta placera sig själva i historieböckerna med storslagna byggnadsverk, minnesmärken eller konstinstallationer. Att ”sätta kommunen på kartan” har blivit ett (ö)känt begrepp. I vår tid har marknadsföringstrenden slagit med stor kraft, Antalet offentliganställda kommunikatörer har ökat kraftigt, men nyttan med kommunikationen är ofta kraftigt överskattad.

Medeltidsvärlden i Götene

Under de populära Arn-filmernas storhetstid bestämde sig Götene kommun att bygga ett äventyrsland med medeltidstema för att locka dit turister. Äventyrslandet invigdes 2008 men blev ett fiasko. Det kunde inte bära sina kostnader och förvandlades till ruiner efter bara några år. De kommunala förlusterna blev runt 100 miljoner kronor.

Foto: Jonas Eng

Kategori 4 – Staten leker affär

Staten är inte som vilket annat företag eller verksamhet som helst. Ändå envisas staten med att driva företag och invånarna får ta smällarna. Stålverk 80 var en industrisatsning på 70-talet som blev pannkaka. Under 1900-talet drev staten restauranger och hotell genom SARA, Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag, inklusive hamburgerrestaurangkedjan Clock.

Köpet av Nuon

En stor statlig förlust blev Nuon-affären. I februari 2009, mitt under den brinnande finanskrisen, köpte statligt ägda Vattenfall det holländska energibolaget Nuon för 89 miljarder kronor netto, den största kontantaffären i Sveriges historia. Sedan köpet har värdet på det holländska bolaget skrivits ner och orsakat en förlust på runt 53 miljarder kronor på grund av strukturförändringar på energimarknaden.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Kategori 5 – Önsketänkande

Politiker tar ibland ogenomtänkta beslut eller avstår från att ta viktiga beslut som de skulle behöva ta för att motverka slöseri. Det kan bero på bristande kunskap eller rent önsketänkande. På 1970-talet beställde Nordkorea 1 000 Volvo 144 och en rad andra svenska produkter. Nordkorea fick grejerna, men betalningen – som med ränta nu närmar sig tre miljarder kronor – har Sverige inte fått.

Nedmonteringen av försvaret

I slutet av 1900-talet började svenska politiker nedmontera stora delar av landets försvar, då man trodde att en evig fred väntade. Man sade upp personal, kastade material och lade ner regementen. Nu, inte alls lång tid efteråt, har politikerna insett att detta var dumt. Att vända om och återskapa det som fanns, inrätta nya regementen med mera, kommer dock att bli oerhört kostsamt och ta lång tid. Det hade varit bättre att tänka efter före.

Foto: Jeppe Gustafsson

Läs om Århundradets värsta slöseri i Skattebetalarnas medlemstidning Sunt Förnuft.