Skellefteå trollar skattebetalarna

Skellefteå vill sticka ut, och det gör de som ett varnande exempel på hur man kan bränna kommunens skattepengar.

Ibland känns det som om Skellefteå vill trolla skattebetalarna. I rollen som slöseriombudsman kritiserar jag ofta skattefinansierade hittepåjobb, men den här kommunen bokstavligen skryter med dem:

Förra året lät man en jobbsökande hitta på sitt eget jobb och sätta sin egen lön. Det blev en demokratiutvecklare. Det är alltså ett jobb som inte fanns, till en person som fick hitta på vad det är och sätta sin egen lön. Och nu har det blivit en fast tjänst och således fortsatt kostnad för skattebetalarna.

I en förlängning av det reklamjippot har man nu bränt 1,2 miljoner kronor på att prata om att man börjat med ”mänsklig” rekrytering (som om man sysslade med omänsklig sådan tidigare?).

• Notan för ett pressmeddelande: 25 000 kronor
• Notan för ett poddavsnitt: 100 000 kronor
• Notan för hela kampanjen: 1,2 miljoner kronor

Till SVT säger kommunens personalchef att man måste använda reklam för att klara kompetensförsörjningen. Men frågan är varför man anlitar PR-byråer för arbete som kommunens egen kommunikationsavdelning, med över 25 heltidsanställda, borde kunna hantera – eller om man verkligen måste betala över en miljon kronor för poddreklam och pressmeddelande?

Och vad har skattebetalarna egentligen fått för sina pengar? Jo, bland annat insikten att kommunen ska ”fokusera på kandidaternas faktiska förmåga”. Det är något de allra flesta arbetsgivare redan gör utan att betala 1,2 miljoner kronor för det.

Kommunen verkar mäta framgång i räckvidd och medieuppmärksamhet. Men det är inte vad det offentliga ska syssla med, och det är inte vad invånarna i Skellefteå bryr sig om. De bryr sig om att det finns personal i äldreomsorgen.

Varje krona som går till PR-jippon, pressklipp och poddavsnitt är en krona som kunde stannat i en undersköterska, lärare eller annan skattebetalares ficka.

Skellefteå vill sticka ut. Det gör man – som ett varnande exempel.