Kommunslöseriet i Linköping och Norrköping

Sveriges kommuner går precis som hushåll och företag mot tuffare tider. Inflationen pressar upp kostnader, samtidigt som skatteintäkterna riskerar att vika av en ekonomi som går kräftgång. Hushållen tvingas nu se över sina kostnader, prioritera tuffare och dra ner på det man kanske egentligen borde sett över för länge sen, men som man i goda tider låtit rulla på. Detsamma borde gälla för Sveriges kommuner. Det betyder att det är hög tid för kommunerna att se över sin verksamhet och kapa bort slöserier som inte är kärnverksamheten i välfärden. Skola, vård och omsorg måste prioriteras före kommunala skrytbyggen, ogenomtänkta upphandlingar och PR-jippon. Men det betyder också att kommunerna måste se över hur man bedriver sin verksamhet för att få ut maximalt resultat av varje skattekrona.

Skattebetalarnas Förening har i en serie rapporter tittat på hur effektiva Sveriges 290 kommuner är när det gäller förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg. Dessa fyra områden står för nästan 60 procent av kommunernas kostnader. Alla Sveriges kommuner har löst uppgiften att leverera välfärd på olika sätt, och med olika resultat. Vissa har lyckats bättre än andra när det gäller att få ut mest kvalitet per skattekrona. Det är i sig inget konstigt, utan ett rimligt utfall av en mångfald. Men kommunerna behöver bli bättre på att lära av varandra vad som funkar bra, och vad som inte gör det.

I Östergötlands kommuner handlar det om 1,2 miljarder kronor varje år som ineffektivt försvinner i oförklarliga kostnader som inte levererar bättre kvalitet på välfärdstjänsterna till medborgarna.

I Östergötlands kommuner handlar det om 1,2 miljarder kronor varje år som ineffektivt försvinner i oförklarliga kostnader som inte levererar bättre kvalitet på välfärdstjänsterna till medborgarna, jämfört med den bäst presterande fjärdedelen av kommuner. I Östergötlands största kommuner blir också summorna som störst. I Norrköping handlar det om 396 miljoner kronor som försvinner i ineffektivt slöseri, kostnader som antingen skulle kunna sparas in eller användas bättre för att höja kvaliteten i verksamheten. I Linköping handlar det om 392 miljoner kronor årligen. För Norrköpings del handlar det framförallt om äldreomsorgen där både kostnader och levererade kvalitet ligger under medel. För Linköping handlar det om att grundskola och förskola levererar kvalitet på en medelnivå men till en hög kostnad.

Kommunerna står inför tuffa prioriteringar framgent. En viktig del i att både uppnå kostnadskontroll och långsiktigt leverera välfärd av
sådan kvalitet som medborgarna kan förvänta sig är att man över tid blir bättre på att lära av andra.

Kanske det i Östergötland är så att man inte ens behöver åka längre än mellan Linköping och Norrköping för att lära sig leverera bättre kvalitet till sina medborgare? Vi hoppas att vi genom den här rapporten kan bidra lite till just det.