Grattis Magdalena Andersson!
DEBATT Den 30 maj väntas Nordeas styrelse fatta det officiella beslutet att flytta sitt huvudkontor från Stockholm. Anledningen är den bankskatt som regeringen nyligen aviserat. Beslutet följer efter en rad försämringar av företagsklimatet och en allt hätskare retorik mot företag i olika branscher. Regeringen driver en inverterad arbetslinje som riskerar Sveriges välstånd.
Regeringen driver en tydlig politik där arbete och företagande konsekvent motarbetas. Under sina första tre år har regeringen höjt eller aviserat höjningar av skatter på 70 miljarder. Flera av dem riktade direkt mot företagande och arbete. Den praktiska politiken kombineras med en hätsk retorik som inte är värdig regeringsföreträdare.
Ett exempel är att utmåla de mycket begränsade vinsterna (som i regel återinvesteras i verksamheten) bland företagen i välfärdssektorn – som i genomsnitt levererar en bättre kvalitet till lägre pris än offentliga aktörer – som stöld. När den utredning som regeringen tillsatt i frågan sågas i alla tänkbara avseenden, exempelvis av utredningens egna experter, avfärdas detta av civilministern som lobbyism och försök att tysta regeringen.
Ett annat exempel är de planerade försämringarna av entreprenörsskatten, de så kallade 3:12-reglerna. De innebär en starkt minskad premie för dem som startar och driver företag. Kritiken har av finansministern bemötts med felaktiga uppgifter med nedlåtande omdömen om de företagare som drabbas. Därutöver ska en flygskatt införas – där det i utredningen konstateras att effekterna för klimatet är obefintliga. Samtidigt höjs skatterna på arbete för breda inkomstgrupper.
Bankskatten är det senaste exemplet. Det första förslag som regeringen presenterade skulle helt omotiverat innebära ökade arbetsgivaravgifter för banksektorn. Förslaget hotade tusentals arbetstillfällen och var så ogenomtänkt att det drabbade långt fler företag än de utpekade bankerna och drogs därför motvilligt tillbaka. Men regeringen gav sig inte utan lanserade istället en så kallad resolutionsavgift. När den nya skatten beskrevs av regeringen låtsades man att den skulle användas för att staten skulle kunna ta ansvar i nästa bankkris – en god idé då skattebetalarna inte bör stå som garant för det fall banker hamnar på obestånd efter vidlyftiga affärer. Dessvärre visade det sig att skatten skulle pumpas rakt in i budgeten och användas för statens ständigt ökande löpande utgifter. En bluff helt enkelt. När Nordea aviserade att skatten skulle kunna innebära att huvudkontoret flyttar från Stockholm viftades detta bort av Magdalena Andersson som en vinst för Sverige.
Denna ”vinst” för Sverige innebär – om Nordeas styrelse den 30 maj fattar beslutet att flytta – att huvudkontoret för Nordens största bank försvinner tillsammans med hundratals kvalificerade jobb miljarder i skatteintäkter. Ännu vet vi inte om fler banker kommer att följa efter Nordea. Men det är en rimlig gissning att regeringen kommer att driva fler företag ur landet, eller stoppa dem från att etablera sig. Norwegian har sagt sig villiga att investera i Sverige, men inte om flygskatten införs. Sannolikt innebär den planerade entreprenörsskatten att fler väljer att flytta från Sverige eller etablera sin verksamhet i andra länder. Regeringens retorik ger nämligen vid handen att mer är att vänta. Företagen är i regeringens värld bara kassakor och tjuvar.
Än så länge räddar konjunkturen regeringen. Men när dagens högkonjunktur byts till lågkonjunktur kommer krisen att bli djup, hård och lång. Det kommer att ta lång tid att reparera förtroende för Sverige bland jobbskaparna och flera företag, bland annat Nordea, har vi sannolikt förlorat för gott om inte Magdalena Andersson nu gör om och gör rätt genom att dra tillbaka förslaget om resolutionsavgiften.
Christian Ekström, VD Skattebetalarna
Sofia Linder, chefekonom Skattebetalarna
Debattartikeln publicerades i Jönköpings-Posten, Enköpings-Posten och Norrbottens-Kuriren den 24 och 29 maj och går att hitta här, här och här.
